Okategoriserat

I know I can be what I wanna be

11,2 procent av de som gick ut nian i våras är inte behöriga till gymnasiet. Är inte det bara riktigt läskigt och sjukt?
Jag tror faktiskt inte det handlar om att Sveriges ungdomar är obegåvade, så stora kunskaper krävs det faktiskt inte för att få godkänt i grundämnena. Jag tror snarare det handlar om miljön i skolan och inställningen hos eleverna.

Nu var det ett tag sedan jag gick i högstadiet, och när jag gjorde det var det dessutom på en lugn skola med 20 personer i varje klass. Vi fick möjlighet att synas och lära oss något, och var det någon som inte kom till skolan passerade det inte obemärkt. Jag tror inte heller att det är speciellt många från den skolan som inte är behöriga till gymnasiet. Nu ska jag inte ge mig i hela friskolediskussionen, men självklart hade vi en fördel av att vår skola inte behövde ta in fler elever än de ville.

Gymnasiet har jag en annan erfarenhet av, och är det någon som kan det där med att gå i gymnasiet är det jag. Jag avverkade 3 olika skolor och två olika program innan jag var klar. Om jag skulle anta att den gymnasieskola jag spenderade mest tid på är att jämföra med de flesta högstadieskolor så förstår jag verkligen den här statistiken.

Vi var en klass på ca 30 personer, varav 5 fick utrymme på lektionerna. Inte för att de hade något intressant att säga, utan för att det inte gick att få tyst på dem. Vi var många som skippade många lektioner, men jag hade alltid känslan av att lärarna nästan tyckte det var skönt att de fick några färre elever att sköta. För det fanns ingen tid! Ingen tid till oss som sökte mer utmaning, ingen tid till de behövde mer hjälp, knappt någon tid för undervisning för det var så mycket annat som hela tiden kom ivägen. Fastnade man med en uppgift gick resten av lektionen åt till att sitta och vänta på att läraren hade tid att förklara.

Skolan är något av det viktigaste vi har, och den borde få alla resurser den kan få.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *