Blandat

I done did it

Det här är första gången i mitt liv som jag klarat ett hälsomål som jag satt upp för mig själv. Under 7 veckor nu har jag cyklat fram och tillbaka till jobbet minst en gång i veckan, en sträcka på ca 2 mil enkel väg.
Varför jag lyckades med det här målet och inte alla andra möjliga och omöjliga mål som jag satt upp genom åren:

  • Det var tidsbegränsat. Detta är skälet till att jag nu känner sån tillfredsställelse. Jag har tagit en hel del bra beslut för min hälsa förut, men de har inte varit tidsbegränsade, vilket betyder att de aldrig blivit ”klara”.
  • Det var inte dömt att misslyckas. Det första jag gjorde var att testa om det ens var möjligt att cykla till jobbet. Det andra jag gjorde var att titta på hur många dagar i veckan som det ens är rimligt att ta sådan tid på sig. Hade jag försökt cykla varenda dag i dessa veckor hade det fallit på sin egen orimlighet nu när träningarna dragit igång på riktigt och jag har en tid att passa i Märsta 3-4 vardagskvällar i veckan.
  • Det var mätbart – och det mätbara berodde inte på faktorer jag inte kan styra över. Jag är inte den enda som försökt sätta upp mål av typen ”gå ned 5 kilo” eller ”springa 5 km på under en halvtimme”. Problemet med den typen av mål (speciellt viktmålet) är att jag inte kan påverka min kropp på det sättet. Jag vet inte vad min kropp tycker att den har för idealvikt. Skulle den vikten ligga på 3 kilo under vad jag väger nu – ja då får jag problem om jag har som mål att väga ännu mindre.
    Målet ”cykla X gånger under X tid” kan inte bli stört av någonting som ligger utanför min kontroll. Regn och rusk? Mer kläder! Ingen lust? Gör det ändå! Trött och ont i kroppen? Det är ingen som har sagt att jag måste cykla fort. Slow and steady wins the race ibland.

Ikväll är jag så himla himla nöjd med mig själv. Nu återstår bara att hitta något nytt att sätta tänderna i – nästa sommar är det givet att jag cyklar igen!

Blandat

Alla dagar är inte bra

Jag har allt planerat nu. Jag vet precis vad jag vill uppnå de närmaste tre åren. Min självbild och min målbild kommer ett litet steg närmare varandra dag för dag. Det är lätt att börja motionera mer. Att äta bättre. Att budgetera och ta hand om mina pengar.
Allt det är så lätt jämfört med de viktiga sakerna, de som handlar om hur jag ska få tyst på all ångest som snurrar huvudet hela tiden. Hur tusan lär jag mig att lita på folk? Lita på att de håller vad de lovar, lita på att de vet vad de gör? Varenda människa i min närhet är kompetent på ett eller annat och ändå förutsätter jag att jag alltid måste göra allting åt dem.

Hur lär jag mig att ge uppskattning? Jag är precis som alla andra, precis likadan. Först är jag irriterad, och när mitt problem är löst reagerar jag med ”Ok, nu funkar det som det ska”.

Hur lär jag mig att be om hjälp så att jag får den när jag behöver den? Att erkänna för mig själv att jag inte klarar något är det svåraste som finns. Och när jag väl gjort det, då formulerar jag mig på ett sätt så det låter som att ”jag kan egentligen det här själv, och jag vill inte störa eller på något sätt öka din arbetsbörda men om du har en sekund över, skulle du kunna hjälpa mig med den här grejen, kanske, men bara om du har tid och det inte skapar merjobb för dig?”.

Jag är trött på att vara stressad. Trött på att vara sur. Jag är inte sur, jag är glad och sprallig och gillar att sjunga och dansa runt och skita i om folk tycker jag är knasig. Jag ska bli sån igen. Men tusan vad svårt det är.