Blandat

Alla dagar är inte bra

Jag har allt planerat nu. Jag vet precis vad jag vill uppnå de närmaste tre åren. Min självbild och min målbild kommer ett litet steg närmare varandra dag för dag. Det är lätt att börja motionera mer. Att äta bättre. Att budgetera och ta hand om mina pengar.
Allt det är så lätt jämfört med de viktiga sakerna, de som handlar om hur jag ska få tyst på all ångest som snurrar huvudet hela tiden. Hur tusan lär jag mig att lita på folk? Lita på att de håller vad de lovar, lita på att de vet vad de gör? Varenda människa i min närhet är kompetent på ett eller annat och ändå förutsätter jag att jag alltid måste göra allting åt dem.

Hur lär jag mig att ge uppskattning? Jag är precis som alla andra, precis likadan. Först är jag irriterad, och när mitt problem är löst reagerar jag med ”Ok, nu funkar det som det ska”.

Hur lär jag mig att be om hjälp så att jag får den när jag behöver den? Att erkänna för mig själv att jag inte klarar något är det svåraste som finns. Och när jag väl gjort det, då formulerar jag mig på ett sätt så det låter som att ”jag kan egentligen det här själv, och jag vill inte störa eller på något sätt öka din arbetsbörda men om du har en sekund över, skulle du kunna hjälpa mig med den här grejen, kanske, men bara om du har tid och det inte skapar merjobb för dig?”.

Jag är trött på att vara stressad. Trött på att vara sur. Jag är inte sur, jag är glad och sprallig och gillar att sjunga och dansa runt och skita i om folk tycker jag är knasig. Jag ska bli sån igen. Men tusan vad svårt det är.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *