Familj

Gravid i vecka 33

Jaha, nu är jag sjukskriven. Var hos doktorn igår och fick svart på vitt att jag inte kan jobba. Så var det med det liksom. Tack för alla peppiga kommentarer jag fått! Jag börjar så sakteliga komma över den här känslan att jag är så löjlig som inte fixar jobbet.

Jag är rätt trött

Det har varit några jobbiga nätter ändå, men det är hundra gånger lättare att bara behöva bry sig om mig själv och familjen. Eftersom jag kan sova ikapp på dagen har vi sagt att jag tar alla vardagsnätter nu ifall Freja vaknar – vilket hon firade direkt med att ha några på rad där hon vaknat och vill sova med oss. Det i sig är ju mest bara mysigt, men det nya nu är att hon prompt ska ligga på min kudde och jag får inte ligga utanför henne utan i mitten av sängen. Hon är inte direkt van med sängkanter så då kan inte jag sova, för jag är rädd att hon ska ramla ur sängen.

Inatt har jag dock sovit, typ 8 timmar tror jag! Vaknade helt desorienterad och det kändes lite som första gången Freja sov länge och vi vaknade helt övertygade om att det hade hänt henne något.

Nya rutiner

Frågan är ju vad jag ska göra om jag ska vara hemma… Det mesta som jag vill göra orkar jag inte, typ gå på promenader eller fixa i förrådet. Jag orkar ungefär gå ett litet ärende i närområdet på dagen och sedan hämta Freja på eftermiddagen, sen säger ryggen stopp. Det behöver alltså vara lugna aktiviteter.

Jag är dock livrädd att jag ska gå ner mig totalt och bara ligga i sängen hela dagarna. Det vill jag verkligen inte, för jag vet hur dåligt jag mår av det. Så det första jag gjort är att bestämma att jag ska gå upp i rimlig tid varje morgon, duscha, sätta på mig riktiga kläder och göra mig iordning – även om jag inte ska någonstans. Det har faktiskt hjälpt en hel del. Sen har jag sett till att ha något inbokat varje dag. Jag har träffat en kompis två dagar i rad, och så har det varit läkarbesök och MVC. Utöver det så blir det mest att hänga på internet. Tänker att jag ska skriva en del här och lägga upp lite bilder på instagram, så det inte bara blir hjärndött konsumerande.

Förberedelser för bebis

Det är lite myrsteg framåt som gäller med förberedelserna. Det känns fortfarande för tidigt att börja plocka upp saker från förrådet, vi har sagt att vi väl gör det i början av mars nångång. Men vi har börjat diskutera kring hur vi löser det praktiska med barnvakt under förlossningen och förskola och allt sånt.

Vi har skrivit en lista med sånt som vi behöver prata om innan bebis kommer. Saker som hur vi ser till att jag får tid med Freja och Jonas får tid med bebisen och vi får tid för varandra och vi båda får lite egentid. Och hur vi gör med sömnen om jag ska amma. Med Freja flaskmatade vi, vilket gjorde det lätt att dela på nätterna. Nu skulle jag vilja amma, men då är jag rädd att jag inte kommer få sova någonting de första månaderna, och det känns väldigt tufft.

Kvar att köpa är en bärsjal i trikå och eventuellt en mjuklift till vagnen. Vill nog gärna kunna ta med bebis lätt utan att haka loss hela liggdelen, men det känns också lite overkill när vi kan köra in vagnen i hallen hemma och hen egentligen lika gärna kan sova där. Det är väl egentligen frågan hur mycket vi ska vara på andra ställen än hemma.

Hur mår ni andra som är gravida? Har ni kommit längre i förberedelserna – och vilket barn i ordningen väntar ni? Det är ju lite skillnad nu mot när vi väntade Freja och i stort sett hade allt klart flera månader i förväg.


Vi väntar en lillasyster till Freja, beräknad i slutet på mars 2017. Alla inlägg hittills om graviditeten finns samlade här: Gravid med andra barnet.

6 svar på “Gravid i vecka 33”

  1. Den sista tiden innan Fiona kom blev jag helt lealös, hade inte ont eller så men att inte ha ett mål med dagen som att gå till jobb. Det är grymt bra tror jag som du säger att stiga upp på riktigt. Vet många gånger jag hade morgonrock (eller ja, den gick inte att stänga) tills typ klockan 16, hehe.

    1. Ja hjälp, jag känner det redan nu att det är svårt att komma igång och göra saker. Men jag kämpar på, bara ungefär 50 dagar kvar nu 🙂

  2. Hej.
    Jag vet att kommentaren kommer sent. Men googlade på sjukskriven gravidhjärna. Då hittade jag ditt inlägg och blogg.
    Så jag undrar vad du fick för diagnos på sjukskrivningen och om FK godkände den?
    Jag är i samma sits som du. Hjärnan funkar inte och jag gör bara en massa fel.
    Så de känns skönt att veta att man inte är ensam
    Och att man kan göra något åt det.

    1. Hej Kristina!
      Min diagnos blev någon form av depression, dvs jag blev inte sjukskriven för själva problemet i sig utan för att jag mådde så dåligt över det. Trodde faktiskt inte att jag skulle få sjukpenning från FK, men det var inga alls problem. Kanske var det ett kvitto på att jag mådde sämre än jag trodde…

      Nu när Ellen är 7 månader så har jag börjat jobba på halvtid igen och verkar inte ha fått några bestående men alls. Jag var livrädd första dagen tillbaka på jobbet att jag skulle blivit påverkad permanent, men det var precis som vanligt när jag kom tillbaka.

      1. Okej. Tack för svaret.
        Jag har en utmattning i botten så nu under graviditeten har sådana symptom blivit värre igen.
        Klarar inte av stress och hjärnan fungerar inte fullt ut.
        Glömmer saker, gör massa fel.
        Så det är spännande och se hur jag ska kunna klara av att jobba ända fram till slutet. Är bara i vecka 15 än, så jag håller tummarna att det inte blir sämre.
        Var detta första gången du blev sjukskriven för psykisk sjukdom?
        Härligt att det går bra på jobbet igen för dig. Det finns hopp;)

        1. Det är första gången jag blivit sjukskriven, men det är för att det är första gången som det är jobbet som påverkats. Jag har haft ett antal ideella engagemang innan som jag behövt sluta med abrupt för att jag fått utmattningsliknande symptom.

          Hoppas att det går bra för dig, och du – man får inga medaljer för att man kämpar på med jobbet om det är tungt, så se till att få bli sjukskriven i tid om det blir värre. Det är en så kort tid av livet du är gravid, så man får faktiskt skita i alla förväntningar och krav och bara försöka göra det så lätt för sig som möjligt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *