Familj

Gravid i vecka 34

Mindre än 50 dagar kvar till BF nu. 48 för att vara exakt. Men vem räknar… I helgen fyllde Freja 2 år, vilket är ganska sjukt ändå. Tänk att vi har ett riktigt barn. Och tänk att vi ska få ett till.

Det går inte att vara social

Förra veckan hade jag nån liten grej varje dag. Träffade nån kompis, var på BVC, MVC och så hade vi släkten här i lördags för lite tvåårskalas. Det har känts rätt bra ändå, tills de sista gästerna åkte hem i lördags och jag bara totaltappade all ork. Jag var återhämtad lagom till måndag lunch, och då har jag verkligen inte ansträngt mig fysiskt på något som helst vis.

Det är det här med att anstränga hjärnan som knäcker mig. Det går liksom inte att fokusera på mer än en person samtidigt. Det är faktiskt himla tråkigt. För det är dötrist att sitta här hemma själv, men om jag ska orka göra mig förstådd när jag hämtar på föris och går och handlar så får det inte bli så mycket mer spännande än så. Hoppas innerligt att det går över när väl bebis är här.

Det är tufft att bo med en tvååring

Freja är ett väldigt trevligt och väluppfostrat barn (ingen aning om hur det har blivit så). Men hon är också två år, med allt vad innebär i form av humörsvängningar. Det är ju överhuvudtaget så att man alltid är lite på spänn när man har ett barn att ta ansvar för, men just nu känns det extra tufft. Jag har inte ork att vara pedagogisk och förstående när hon prompt ska klä på sig själv men bara springer runt istället för att ta på sig tröjan. Eller när det tydligen skulle vara juice till maten och inte mjölk trots att det skulle vara mjölk för en sekund sedan. Jag vet att hon inte kan hjälpa det, att det ska vara såhär nu. Det är jättebra att hon har en stark vilja och tränar på att uttrycka den. Men fasen alltså, det hade varit nice om jag hade orkat lyfta upp och bära iväg henne ibland eller krångla på kläderna fast hon brottas. Längtar tills jag får tillbaka styrkan i kroppen.

Kan vi inte bara vara hemma allihop jämt?

Fast jag blir helt dränerad på energi av att ha Freja hemma så saknar jag henne så det gör ont när hon är på förskolan. Och Jonas saknar jag massor. Tänk om vi bara hade kunnat vara hemma allihop jämt. Det här är väldigt märkliga känslor för mig, jag har ett väldigt stort behov av att vara ensam, men just nu skulle jag vilja vara ensam lite mera ihop, på nåt vis. Jag ska prova imorgon att både lämna och hämta på föris, så att Freja kan vara hemma några timmar till. Det kommer nog inte gå varje dag, men någon eller några dagar i veckan hade varit så mysigt, att få starta dagen ihop ordentligt.

Förberedelser för bebis

Jag fyndade en mjuklift på Blocket förra veckan, mycket nöjd med detta. Annars gör vi fortfarande inte många knop. Jag har försökt ta reda på vad som gäller med tider på förskolan men har inte fått svar än. Så länge får vi väl gissa att det är ungefär 9-15 vi har att förhålla oss till när vi ska bestämma vilka tider Freja ska gå.

Så har vi köpt 3 tygblöjor som vi testar med Freja på helgerna. Det är ju alldeles för få för att använda på heltid, men vi tänkte att vi testar och ser om det funkar för oss. I så fall kanske vi köper fler och har till bebis. Oavsett så är det ju en liten vinst med en dag i veckan utan engångsblöjor i alla fall.

Ni andra? Någon som är veteran på tygblöjor och har tips? Någon som också är hemma på dagarna? Någon som har en mirakelkur mot tvååringars starka vilja?


Vi väntar en lillasyster till Freja, beräknad i slutet på mars 2017. Alla inlägg hittills om graviditeten finns samlade här: Gravid med andra barnet.

2 svar på “Gravid i vecka 34”

  1. Hittade ditt blogginlägg via någon gravidgrupp på Facebook (minns inte vilken, är med i två). Jättetrevlig läsning, skönt att höra om en till mamma som har behov av ensamtid – jag är ganska introvert och det verkar man nästan inte få vara som mamma (eller i mitt fall blivande mamma, BF 24/2).

    Hoppas allt går bra med båda dina barn och att du får en trevlig vecka! Tack återigen för trevlig läsning 🙂

  2. Fiona är också som en typiskt tvååring just nu. Det ska testas och klaras själv och sägas emot och bestämmas och allt vad det är. Min sambo som har ett barn sedan tidigare är helt amazing och har ett grymt knep som funkar (ibland) på Fiona. Och det är att låtsas vara en sak, typ imitera rösten till makaronerna och säga "nej ääät mig inte" eller att man låtsas vara strumporna "vill du ha mig på fötterna?". Då vänder hon oftast och tycker det är roligt istället. Så, det funkar – ibland.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *