Blandat

Varför gifte du dig om du inte vill umgås med din man?

Ok, så vi tar en liten sväng till på det här med frågeställningen ”Varför skaffar man barn om man inte vill umgås med dem?”. Jag tänker bara uppehålla mig vid den frågan, eftersom den dyker upp så ofta i olika sammanhang, och inte prata om Jessica Lotorns påstående om att ”Det finns alldeles för många föräldrar som ljuger för förskolan för att slippa umgås med sina barn”. Vi kan nöja oss med att säga att jag har väldigt svårt att tro att det påståendet är sant, men som alltid är jag öppen för att bli motbevisad om det finns statistik som jag inte sett.

Så om vi bortser från att blanda in förskolan i det hela så är det här min beef med frågeställningen i fråga:

Att ”umgås med sina barn” är inte binärt. Det är inte så att man måste välja mellan att antingen vara i samma rum som barnet 24 timmar om dygnet tills de börjar skolan eller inte träffa dem alls någonsin.

Det är fullt möjligt att vilja umgås med sina barn en del av tiden. På samma sätt som varenda annan relation vi har i livet. Här är lite frågor som ingen ställer men som är ungefär lika relevanta:

– Varför gifte du dig om du inte vill umgås med din man?
– Varför har du vänner om du inte vill träffa dem?
– Varför har du ett jobb om du inte är där?

För livet är liksom lite mer komplext än så. Vi behöver hjälpas åt i varje familj för att försöka tillgodose allas olika behov, så att alla mår så bra som möjligt givet de omständigheter som råder.

”Väljer man att skaffa ett barn eller flera så är egentid inget man kan ta för givet de första 10 åren”. Vilket absurt påstående. Tänk om du skulle tvingas jobba konstant i 10 år utan vila. Eller vara på en fest, eller vad som helst. Det spelar ingen roll om det är det roligaste du någonsin gjort, du kommer bli helt sjukt trött på det och vilja få en liten paus.

Lägg till de saker som är ”lite” utmanande med att ha barn: Att aldrig vara säker på hur länge du får sova. Att ständigt vara vaksam så att barnet inte tar livet av sig själv genom att hoppa rakt in i ett bord. Att väga varje ord på guldvåg för att försöka undvika de ofrånkomliga raseriutbrotten. Att aldrig få avsluta en konversation vid middagsbordet för att samtliga i familjen plötsligt måste sjunga Krokodilen i bilen.

Det finns inte en enda person i hela världen som jag vill umgås med dygnet runt hela tiden. Faktiskt. Ibland vill jag prata med min man ostört utan att vår dotter är där. Ibland vill jag vara helt själv. Ibland vill jag träffa en vän och ha en lång konversation. Ibland vill jag träffa flera vänner samtidigt och göra något roligt nånstans dit det inte är lämpligt att ta med barn. Det betyder inte att jag inte vill umgås med mitt barn. Det betyder att jag är en vanlig jäkla människa.

3 svar på “Varför gifte du dig om du inte vill umgås med din man?”

  1. Helt riktigt. Aldrig förstått varför föräldrar inte ska få tid utan sina barn. En upphör inte att existera som individ när en får barn. En har fortfarande vänner, intressen och behov av återhämtning.

  2. Visst behöver alla tid för sig själv, men beroende av hur mycket man jobbar så får den ju bli mindre ju mer man jobbar så att inte barnen får ännu mindre tid med föräldrarna än vad de redan får p g a tiden de redan är borta från varandra. Det finns ett likhetstecken mellan kvantitet och kvalitet vad gäller barn, särskilt små, och tid. Man kan inte kompensera lite tid med "kvalitet", vad nu det är. För barn handlar det inte om vad man gör utan om hur mycket man är tillsammans.

  3. Fint inlägg! Nu blev det mer tydligt vad du menade lite grann i förra inlägget på temat, var inte riktigt med på noterna där riktigt eftersom jag själv inte är så insatt i allt med barn och förskola osv. Mycket bra jämförelser med andra saker i detta inlägg! 🙂

    Trevlig helg!
    /Anna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *