Familj

Vecka 17 – Tvåbarnsmamma på riktigt

Varning, lång klagosång ahead. Den är dessutom  vinklad mot hur synd det är om mig, och tar väldigt lite hänsyn till hur resten av familjen mår.

Den här veckan blev väl kanske inte riktigt som jag hade tänkt mig. Det blir de väl i och för sig aldrig när det är barn involverade. Men jag hade inte räknat med att jag skulle få prova på att ha båda barnen hemma riktigt så mycket som det har blivit.

I måndags när jag lämnade på förskolan frågade de om Freja kunde vara hemma på tisdagen, för det var lite kort om folk i personalen. Absolut, svarade jag, och gjorde planer med Maria att hon skulle komma och hjälpa mig när hon ändå var standby för hennes lillkilles inskolning. Så tisdagen funkade fint, vi tog oss till och med till BVC på eftermiddagen när Maria gått och Freja skötte sig superbra.

Sen på kvällen när jag planerade onsdagen såg jag att det gick magsjuka på föris. Ve och fasa! Det rent logiska var ju att ha Freja hemma resten av veckan, och det är också det vi valde. Jag har hellre två friska ungar hemma än att chansa och eventuellt rodda två med magsjuka. Och nog för att jag varit beredd på att jag kommer behöva ha Freja hemma ibland så hade jag kanske inte riktigt räknat med att det skulle bli 4 dagar i rad första gången det hände.

På ett sätt har det varit lättare än jag tänkte att det skulle vara. Jag har varit väldigt orolig för att jag skulle må dåligt över att behöva välja vilket barn jag ska ägna uppmärksamhet åt, men det har gått ganska smidigt. Jag har tagit ett djupt andetag, valt den lågt hängande frukten som kommer förbättra situationen mest och snabbast, och varit väldigt glad över att Freja ändå är såpass stor att hon förstår när jag förklarar att hon behöver vänta ibland.

Och ja, det är superstressigt att försöka komma iväg på något ärende. Eller att vara hemma, för då river Freja hela haket trots att hon är ett väldigt lugnt barn. Men så länge ett av barnen sover funkar det bra, då är det antingen bebismys eller kul lek. Är båda barnen vakna känns det mer som att de bara skriker mig i varsitt öra. Det har verkligen på en gång blivit så att jag inte kan förstå hur jag någonsin tyckte det var jobbigt att bara ta hand om ett barn. Ett barn är ju ingenting.

Å andra sidan så mår jag så mycket sämre nu än jag gjorde första tiden med Freja. Att bara hänga med barn hela dagarna gör mig olycklig. Just det är det ingen skillnad på mot när jag var hemma med Freja, det visste jag om. Men det är tuffare nu för vi sitter liksom fast här. Dels har vi ingen bil, för den tar Jonas till jobbet numera. Men även om vi hade haft den, så kan vi inte direkt åka någonstans eftersom Freja blir åksjuk så lätt. Jag har flera vänner som också är föräldralediga, men de har svårt att ta sig hit så jag hade behövt åka till dem för att hänga. Och de bor superdumt till så kollektivtrafik är inte ett gångbart alternativ heller just nu.

Sen sover inte Ellen speciellt bra på nätterna. Jag måste gå och lägga mig direkt efter middagen om jag ska ha någon chans till några timmars sammanhängande sömn. Det betyder noll tid att umgås med Jonas, och absolut ingen tid till att umgås med någon annan vuxen. Jag pratar alltså med vuxna människor max nån timme om dagen. Inte undra på att det är lätt att skriva blogginlägg nuförtiden, orden bara rinner ur mig. Men här är det ganska ett ganska ensidigt samtal.

Guldkanten den här veckan var defintivt natten mellan fredag och lördag. Då fick Freja sova hos farmor som hon tycker är jättekul. Behöver man inte natta henne hinner man med både lite städning och lite gott framför TV:n och kan ändå lägga sig i god tid. Och så somnade Ellen om efter första uppvaket, så vi sov helt OK allihop. Extremt välbehövligt. Riktigt skönt att Jonas fick sova en ordenlig natt och jag en som var någorlunda lång, nu har vi kanske krafter till några dagar till.

Mitt betyg på veckan

Jag ger den här veckan 2 av 5. Det kunde varit värre. Men det kunde också varit sjukt mycket bättre.

Veckans serier/filmer

Räknas Ordlekar?

Veckans mest lästa inlägg

Min guide till allt du behöver för bebisens hygien har varit poppis. Kul, för det var roligt att sätta ihop!

Veckans träning

Faktiskt så har jag gått en hel del, och har kommit upp i 10 000 steg flera gånger. Och kört Mammamage säkert 3 gånger.

Veckans läsvärda

Eftersom jag numera läser alla bloggar mitt i natten så är det alltid en liten rolig överraskning för mig att öppna den här listan – det mesta minns jag nämligen inte att jag läst. Så då kan jag läsa en gång till!

Personligt

Jag är inte ledsen, jag är arg!

Om jag fick ändra på en enda sak hos mig själv, så är det att min standardreaktion på alla starka känslor är att börja gråta. Fasen så opraktiskt det är. Det finns en två-tre situationer ungefär när det är lämpligt att gråta: När man är ledsen och när man är glad/rörd (om tillfället är rätt, och helst bara en liten vacker tår i ögonvrån).

Sen kan det vara lite charmigt att vara en sån där som gråter när det är sorgligt eller fint på TV. Där finns det också en visst mått av rimlighet dock: gråta för att huvudpersonen dör – rimligt. Gråta för att de använder teckenspråk i Babblarnamusikalen på Youtube och då kan ju även hörselskadade barn uppskatta den – inte fullt lika rimligt (välkommen till min värld).

Inte alls charmigt är det att börja gråta under stress, som jag gör. Det kan lätt göra andra personer lite stressade också. Och så kan det vara rent opraktiskt eftersom gråt ställer till det lite med exempelvis synen och produktionen av snor, så då måste det också hanteras utöver orginaluppgiften som redan var stressande.

Och så det värsta av allt: Jag gråter när jag är arg. Det är ett hinder för mig, på riktigt. Hemma går det väl an, de flesta av mina nära vet om att det är så jag funkar och så bråkar vi på som vanligt fast jag hulkar och snorar. Men alltså, på jobbet till exempel. Inte bra.

Tyck inte synd om mig!

Det är tillräckligt tufft att vara en (relativt) ung tjej i en mansdominerad bransch. Det behövs inte att varje gång jag försöker säga ifrån eller stå upp för mig själv så slås tårkranen på automatiskt. För vet du vad som händer då? Då ändras motpartens reaktion till nån sorts tycka synd om-läge som inte alls är rätt för situationen. Jag vill inte ha en kram, jag vill bli tagen på allvar.

Det blir en ond cirkel: Jag känner mig arg eller förorättad, och när jag ska påtala det så börjar jag gråta. Då känner jag mig misslyckad för att jag gråter, och frustrerad för att motparten reagerar “fel”. Och starka känslor = gråt, så mer gråt it is. Det kvittar hur mycket jag förbereder mig och tänker igenom vad jag ska säga, det blir alltid såhär.

Jag har gråtit på lönesamtal och utvecklingssamtal. På styrelsemöten av olika slag. På lektioner och föreläsningar och seminarium. I postutlämningen på affären. På nattklubbar och kvarterskrogar och hemmafester.

Jag undviker konflikter

Eftersom jag vet detta om mig själv så försöker jag i största möjliga mån undvika allvarliga samtal överhuvudtaget med folk jag inte känner bra. Det är inte riktigt hälsosamt, men alternativet är liksom värre. Jag pallar inte stå och fulgråta inför en kollega eller en kund eller nån kundserviceperson som inte vill ta emot min reklamation. Det finns liksom en anledning till att jag föredrar mail över all annan sorts kommunikation. På mailen kan ingen höra dig gråta.

Det är inte lätt att programmera om sig själv. Googlar man efter hjälp så finns miljarder artiklar om att många (nästan bara kvinnor) har det såhär, men inte en enda med något förslag på lösning. Det jag har börjat göra lite smått är att hjälpa mig själv att identifiera och uttrycka min känsla, precis som jag gör med Freja. Att säga rent ut “Jag är arg” tar inte bort gråten, men hjälper till att förmedla vad det är jag känner. Och då känns det lite grann lättare.

För om det är någonting jag vill så är det att mina barn ska veta att det är skillnad på att vara arg och att vara ledsen. Och att båda känslorna är helt OK att både känna och uttrycka.

Berätta! Vilken är din sämsta egenskap? Hur gör du för att hantera den?

Test & recension

Ananasskärare – Recension

Jag kan inte hjälpa det. Verktyg för att skära frukt är min akilleshäl. Jag bara måste ha dem. Melonskäraren har vi skänkt vidare, så då finns det ju plats för nya grejer i skåpen påstår jag. Jonas håller väl kanske inte riktigt med… Det var i varje fall oundvikligt att det fick följa med en ananasskärare hem från en vända på Ica. Det var liksom kampanjpris. Den kostade 30 kronor. Och det är ju typ som en äppelsvarv fast för ananas och äppelsvarven var ju succé.

Faktum är att den här prylen har lite samma tänk som äppelsvarven, men med en enklare konstruktion som kräver mer handkraft. Man skär helt enkelt av toppen på ananasen och borrar sig sedan ned till botten med den här prylen. Slutresultatet är en likadan spiral, fast av god saftig ananas.

Jämfört med att skära ananas med kniv så tycker jag absolut att det här är smidigare. Det blir dock lite kladdigt, för det frigörs en del juice under skruvandet (som jag lyckades hälla ut på hela köksgolvet under det här testet). Och för oss så uppstår samma problem som med melonskäraren, nämligen att vi ändå måste skära sönder skalet som blir kvar med kniv så att det går ned i avfallskvarnen.

Det stora plusset är dock att frukten blir bättre skalad med det här verktyget. Allt det där hårda som blir när man skär med kniv försvinner, och det blir inte lika mycket svinn runt roten.

Slutsats och betyg

Jag älskar ananas, äter det ofta och kommer definitivt att använda den här framöver. Och så himla mycket plats tar den faktiskt inte.

Idé

Pris

Nytta för oss

En enklare vardag

Lax med rödbetor och fetaost

På senaste har jag konstaterat ungefär hela tiden att det var då alldeles väldigt vad med pasta vi äter i det här hushållet. Var och varannan rätt i matschemat har serverats med pasta, och dessutom blir det ofta makaroner till lunch då det är i stort sett garanti på att Freja äter det. Så jag har varit på jakt efter lite andra rätter för att få in lite variation.

Hej hej vardag tipsade om lax och rödbetor, och det kändes som en klockren kandidat. Nu har vi testat några gånger och ja, det är precis så gott och enkelt som det låter. Ut med lax och pestopasta alltså, och in med rödbetorna!

”Recept” för 3-4 personer

Förkokta rödbetor (500 g)
Fetaost (150 g)
Lax i portionsbitar (500 g)

Dela rödbetorna och lägg i en ugnsform. Lägg på de tinade laxbitarna och toppa med lagom stora bitar fetaost. In i ugnen i 20 minuter, vi har kört varmluft 175 grader och det har varit lagom. Klart!

Blandat

Pant på plastpåsar

Det här tyckte jag var spännande: Hemköp gör ett pilotprojekt med pant på plastpåsar. Det funkar så att man kan lämna in max 10 använda påsar i samband med ett köp, så dras 1 krona per påse av på köpesumman. Nu handlar vi aldrig på Hemköp, och speciellt inte på Torsplan, så jag lär väl inte få testa det – men jag gillar att det händer något på plastpåsefronten.

Enligt Naturvårdsverket orsakar plastbärkassar allvarlig nedskräpning både på land och i hav världen över. Deras mål (eller egentligen EU:s) är att vi till 2025 ska minska förbrukningen av plastpåsar till 40 stycken per person och år.

Det hade varit skoj att veta hur vi i vår familj ligger till på den fronten. Jag tror inte att vi förbrukar så himla många plastpåsar. Vi får ju det mesta av vår mat hemlevererad och kompletteringshandlar bara på Ica Maxi som vi bor granne med. Då självscannar vi och försöker ta med egna kassar. Dessutom har vi nästan alltid vagnen med och då kan man ju lägga varorna direkt i varukorgen. Värre är det väl om vi shoppar kläder, fast det gör vi ju också mest på nätet.

Det jag klurar på är att man ju behöver plastpåsar för att slänga soporna i. Vi har ju rätt bra förbrukning på sånt med två blöjbarn, men då köper vi avfallspåse på rulle. Räknas såna också som plastbärkassar? Då ligger vi nog pyrt till. Och hur gör man i så fall för att minska förbrukningen? Vi källsorterar så gott det går, men eftersom vi har sopsug i området måste vi lägga även typ plastförpackningar i påse.

Hur många plastpåsar använder du per år?

Familj

Allt du behöver för bebisens hygien

Innehåller annonslänkar ?

När en bebis flyttar in för första gången är det också en helt ny flora av hygienprodukter som invaderar badrum och skötbord. En hel del grejer var helt nya för mig, jag hade ingen aning om att det fanns speciella bomullspinnar för barn, att koksaltlösning är guds gåva till snoriga bebisnäsor eller något som heter pysventil skulle komma att bli avgörande för en ledsen liten skrutt.

Här kommer en lista på saker som är mer eller mindre livsnödvändiga för oss under den första tiden. Spring inte och köp allt innan barnet kommer (de har en tendens att ha olika behov, nämligen) men det kan vara bra att veta att det finns. Och om du letar efter bra presenter till blivande föräldrar så kan du hitta några guldkorn i den här listan, för även om det kanske känns tråkigt att ge bort hygienprodukter så är chansen stor att de kommer skicka dig en tacksamhetens tanke en sen natt när behovet plötsligt uppstår.

Byta blöja

En skötbädd är en bra start. Den här typen har vi, den funkar jättebra och har gjort sedan Freja var nyfödd för två år sedan.

Blöjor behövs såklart. Vi använder Libero Comfort, av ingen annan anledning direkt än att jag tycker Pampers luktar illa och det var liksom de två märkena vi visste om. Sen äger vi också 3 stycken tygblöjor från Retropi som jag försöker komma igång med för att se om vi kanske ska köpa fler såna.

Köp inte för många blöjor i små storlekar! Bebisen växer så himla snabbt att de blir för små innan du hinner blinka. Ska du bunkra så gör det med storlek 3, då brukar det ha lugnat ned sig lite med tillväxten. Förresten, visste du att blöjor är mycket billigare i Norge?

Sen behövs något att göra rent med, och där finns det en uppsjö av alternativ. Tvättlappar i papper eller tyg, färdiga tvättservetter, små handdukar eller bara skölja av bebisen under handfatskranen är några olika.

Salva till rumpa och ljumskar: Bepanthen för när det bara är lite rött, och Inotyol för när det är lite värre.

Och så ett paket pysventiler att ha tillhands när bebis antingen är gasig eller har problem att bajsa.

Bada

Även om vi har badkar så gillar jag att använda en badbalja när de är pyttesmå. Det är inte nödvändigt, men vi köpte en efter ett första misslyckat försök att bada Freja i handfatet och det funkade mycket bättre. Jag tyckte vår balja var bra innan jag upptäckte att det finns hopvikbara, så nu skulle jag hellre haft en sån men det känns inte riktigt som ett bra motiverat inköp.

Och så en badstol. Det är bästa uppfinningen! Tips är att lägga en liten handduk i stolen så blir den inte så hal.

Babyolja i badvattnet är den enda produkten som behövs i början (beror väl lite på hur mycket hår bebis har, långa kalufser kanske ska schamponeras). En handduk på det så är det klappat och klart.

Övrigt

Familj

Bebiskläder med applikationer

I mars visade jag upp mitt första bidrag till Monthly Makers någonsin. Det var ett ganska ambitiöst projekt, milt sagt, så nu i april tänkte jag ta det litet lugnare. Men jag vill ändå vara med, för det var förbaskat kul att ha en anledning att skapa något och en deadline att förhålla sig till.

Den här gånget är temat DJUR. Jag är ju lite bebisfokuserad just nu av förklarliga skäl så jag bestämde mig för att piffa upp några av Ellens helvita bodys (är det bara vi som typ endast har vita bebiskläder?). Tanken är att Freja ska få matchande tröjor, men det har jag inte riktigt hunnit med än.

Det var en utmaning att fundera ut djur med tillräckligt enkel siluett. Hjärnan är lite mosig just nu så jag ville hålla det simpelt, utan en massa detaljer eller olika färger eller så. Sen har bebisar en tendens att ha byxorna rätt långt uppdragna, så jag satsade på breda motiv snarare än höga. Synd, för en giraff hade varit rätt fett. Till slut blev det i alla fall en elefant, en val och en fjäril. Ifall inte det var tydligt på bilden liksom.

Själva bodysarna (bodiesarna?) hade vi alltså redan. Tygerna köpte jag på Panduro, för det var lättare än att gräva fram tyglådan ur förrådet. Om jag nu har en tyglåda? Jag tror det. Det var ett tag sedan jag var i förrådet.

Symaskinen fick vila den här gången. Dels på grund av att den också bor i förrådet, men mest för att den enda tid jag har att göra något nuförtiden är mitt i natten när Ellen vägrar sova någon annanstans än i bärsjalen, så jag valde att handsy applikationerna med langettsömn. Handsömnad är väl kanske inte riktigt min starka sida, men det är ju charmigt när det ser hemmagjort ut kan jag tycka.

Det är lite värre dock att man kan se redan nu att det kommer fransa sig i tvätten (dessutom glömde jag förtvätta tygerna så det blir skoj att se vad som händer med dem efter en sväng i 60 grader). Men Ellen har väl ändå växt ur de här kläderna typ imorgon, så det gör inte så mycket. Det var lättare än jag trodde att göra egna applikationer, det ska jag göra igen!

Blandat

Vecka 16 – Den där jag äntligen kollade på Skam

Wow, dagarna flyter verkligen ihop just nu. Jag får lov att titta i kalendern och på instagram för att överhuvudtaget ha koll på vad jag gör i veckorna. Jag börjar få lite grann kläm på det här med att vara tvåbarnsmorsa. Inte mycket, men lite. Det känns inte lika överväldigande med morgonracet och hämtning på förskolan, men det kan också vara för att jag är lite för trött för att bry mig.

Det går upp och ned med Ellens sömn, och följaktligen min. Vissa nätter vägrar hon göra något annat än att sitta på mig eller i sjalen, andra går det toppen att sova själv och bara vakna för att äta. De där nätterna då hon vägrar, då går jag upp och försöker få något gjort medan jag har henne i sjalen. Det är lättare att hantera mentalt att jag inte sovit om jag tycker att jag åstadkommit något istället för att ha legat i sängen och försökt sova.

Vi har budat på ett hus också, men det blev alldeles för dyrt på en gång. Egentligen lika bra, för det smarta vore att bo kvar här i lägenheten så länge det går, för vi har så låga kostnader. Men jag vill ha en gräsmatta damnit!

I fredags var jag äntligen iväg någonstans för första gången på länge, det blev ett traditionellt häng hos Denice med lunch och bebisgos. Jag har egentligen fler jag vill hälsa på, men eftersom Jonas tar bilen på dagarna nu blir det svårt att komma iväg. Och även om jag skulle haft bilen så är det inte alla dagar jag är tillräckligt pigg för att våga köra. Jag hoppas på att det blir ändring snart på den fronten dock, för jag vill faktiskt bebishänga nu när jag har ett gäng jag tycker om som är lediga samtidigt som jag är.

Veckans serier/filmer

Den här veckan tog jag tag i det. Skam alltså. Det är ju sjukt att jag inte sett den förrän nu, men nu är jag up to date. Sedär en fördel med att vara vaken hela nätterna.

Veckans mest lästa inlägg

Mitt försök att vara lite skojig togs väl emot – om småbarn skrev skräckhistorier lästes mest i veckan. Kanske ska börja skriva humorblogg istället.

Veckans träning

Lol. Nä men det har väl kanske inte blivit speciellt mycket träning alls den här veckan. Jag måste komma igång med Mammamage, det hjälpte så bra efter att Freja föddes och jag behöver verkligen få tillbaka lite styrka i kroppen. Jag har inte orkat promenera så mycket som jag velat heller.

Veckans bild

En vän, två bebisar.
En vän, två bebisar.

Veckans läsvärda

Jag tror att det här är en lista på bra/roliga/tänkvärda/smarta saker som jag har läst under veckan. Jag har i varje fall sparat länkarna av någon anledning. Men jag minns inte riktigt vad de handlar om (pga så trött) så jag hoppas det vettiga grejer. Du får helt enkelt klicka och se.

Personligt

Jag lider också av social bakfylla

Socialt bakis, det kan ju vara det bästa begreppet som någonsin myntats. Näst efter affektionsinkontinens, men det ska vi tala om en annan gång. Socialt bakis, det är ångesten som uppstår när man varit ute och umgåtts med folk och haft det trevligt, och väl hemkommen börjar analysera exakt hur de där konversationerna gick egentligen – för att snabbt komma fram till att man sagt riktigt dumma grejer och alla måste tyckt att man är en puckad typ.

“Man” i stycket ovan, det är såklart “jag”. Det här är lätt ett av mina största problem. Det kvittar hur många gånger jag intalar mig själv att jag inte är centrum i andra människors universum. Att det rimligen måste vara så att folk tycker att jag är konstig ungefär lika ofta som jag tycker andra är konstiga – vilket är sjukt sällan och kräver ett ganska udda beteende.

Ibland kan jag minnas något jag sagt eller gjort för massor med år sedan, som jag nu med fler levnadsår under bältet inser var fel, dumt eller skumt. Åh ångesten när det händer! Så himla pinsamt. Som att någon annan kommer ihåg det. Som att det är totalt rimligt att den där snubben som jag självsäkert skulle visa hur man hackar vitlök på en tillställning när jag var 18 (och som visade sig vara kock) tänker på mig varje dag och ba “Gud vilken märklig tjej”.

Eller den där gången när jag plötsligt insåg att en som jag satt och pratade med på en fest var med i ett band som jag gillade. Men vi hade liksom kommit så långt i samtalet så det hade varit konstigt att nämna det då (egentligen inte inser jag nu, men då var det av någon anledning helt orimligt för mig). Så det logiska var såklart att inte säga något när jag kom på det, utan istället vänta tills det var dags att dra och då endast säga “Jag vet vem du är” och gå därifrån. Ok, det var nog ganska konstigt gjort av mig just då, men jag tvivlar på att personen i fråga ligger sömnlös över den interaktionen såhär 10 år senare.

Eller det här att jag tyckte detta var en rimlig hårfärg (önskar dock jag hade kvar den där hoodien):

Hej hej vardag skrev om det här på sin Instagram för ett tag sedan, och fick en massa kommentarer om igenkänning. Det är såklart skönt att få veta att jag inte är ensam om att känna såhär. Men hur sorgligt är det inte? Att vi är så många som inte tycker det är odelat kul att gå på tillställningar eftersom vi måste deala med detta sedan. Att det säkert finns fler än jag som valt (så många gånger) att inte ta kontakt med den där trevliga personen jag träffade i något sammanhang och som jag gärna skulle bekanta mig mer med, för hen tycker ju garanterat att jag är skitskum och det blir ju sju resor värre om jag nu skulle höra av mig också och liksom förutsätta att jag är någon sorts person som någon annan skulle vilja umgås med. Så många vänskaper som aldrig blev till, tänker jag.

Någon mer som känner igen sig i detta? Du kanske rent av haft det såhär men kommit över det – väldigt nyfiken på att höra hur i så fall!

DIY

Stickade disktrasor

Runt årsskiftet googlade jag en del på hur man kan sänka sina levnadskostnader, som man ju gör när det är nytt år. En sak som jag hittade då var att använda mer hållbara disktrasor än Wettexdukar. Disktrasor har aldrig varit en av våra större hushållsutgifter, men jag tänkte att många bäckar små och bestämde mig för att sticka egna.

Det var ett riktigt enkelt projekt som tog ungefär en TV-kväll i anspråk, och jag blev positivt överraskad av resultatet. Stickade disktrasor är nämligen mycket bättre än Wettexdukar. Det blir liksom en struktur på dem som är jättebra att när man ska skrubba bort fläckar. Och så luktar de mycket trevligare. Och är lite snyggare. Och jag fick välja färg helt själv, så jag slipper störa mig på att det är 4 olika färger i ett 4-pack vanliga disktrasor.

Vi har två stycken som vi byter mellan varje vecka. Den smutsiga tvättar vi i 60 grader så blir den som ny (går utmärkt att torktumla för övrigt). Jag vill sticka fler dock eftersom det går så snabbt, så det finns risk att typ alla jag känner kommer få disktrasor i present framöver. Och sen blev jag lite inspirerad av Plånbokssmart att sy tygrondeller att ha istället för bomullspads, så det är nog också ett framtida projekt,

Instruktioner

Material: Bomullsgarn (t ex Järbo Soft Cotton eller DROPS Paris).
Stickor: 4.5-5 mm, det är inte så noga.

Börja med att välja ett mönster. Det är ganska bra för den där strukturen jag pratade om att göra något med lite blandat aviga och räta, även om det säkert funkar med vanlig rät- eller slätstickning också. Här kan du hitta färdiga beskrivningar, och tänk på att detta är ett ypperligt tillfälle att testa nya tekniker som ligger lite utanför din comfort zone.

Lägg upp det antal maskor som känns bra för dig (du kanske får testa dig fram till en bra storlek). För mig funkar det fint med ungefär 30-35 maskor. Sen är det bara att sticka på! Jag tror det är bra att göra två kantmaskor som det är på beskrivningarna i länken ovan, det skapar en del stadga.

Har du stickat disktrasor? Eller virkat kanske? Vilket är ditt favoritmönster? Tycker du det låter som en vettig gå bort-present eller är det skumt?