Familj

Är det såhär det känns att vara lycklig?

14 år. 5 föreningar. Ändlösa helger och olika typer av engagemang. Och nu, hux flux bara, så har jag fått bestämma mig att jag måste sluta med allt vad cheerleading heter.

Det var, som många andra saker i livet, inte riktigt meningen att det skulle bli på det här viset. Men nu blev det så och då får man göra det bästa av situationen.

Nu behöver jag vara någon annan. Mamma, framförallt. En glad och stark mamma – och blivande fru – som har ork att leka och umgås. En bättre vän, som har tid att ses och har roliga saker att prata om. Någon som läser en bok ibland. Någon som skriver en rad på sin blogg.

För min suddiga, fantastiska familj.
För min suddiga, fantastiska familj.
Familj

Snö, ljuva hem

Igår landade vi efter en välbehövlig vecka på Gran Canaria. Tänk vad lite sol kan göra för orken. Vi hade tur och fick byta hotel till det otroligt fina Lopesan Costa Meloneras eftersom det vi egentligen skulle bott på var fullbokat. Det kan verkligen rekommenderas om man gillar lugn och ro och grym frukostbuffé.
Imorse var det pang på rödbetan och dags för livet att dra igång igen, började dagen med träning (eller träning och träning, mest hålla ett utvecklingssamtal för min del men det var kul som tusan att se tjejerna igen). Det börjar kännas nu att det är nära till DM, vi har 9 träningar kvar och en halv rutin att sätta positioner till. Och några bygg att träna på. Minst sagt.

Efter träningen hängde jag kvar och hade tränarmöte/mathäng med mina fellow coaches, efter det var det möte med sjukvårdsansvariga i föreningen och sen årsmöte. Ingen rast, ingen ro, precis som det ska vara.

Imorgon är det jobbdags igen, en snabb sväng in på kontoret på morgonen och sen sprint planning hela dagen. På tisdag gör vi megarelease och sen drar en ny sprint igång på en gång med nya grymma funktioner (för er som ba ”va?” så jobbar vi ganska mycket enligt SCRUM för att bygga AMA Beskrivningsverktyg just nu).

Hej då, dagboken.

Gran Canaria, januari 2012
Gran Canaria, januari 2012
Familj

När allt som behövs är lite god mat

Igår skulle jag egentligen ha gjort en stor release på jobbet och sen firat med en after work. Dock kom hela grejen lite på skam eftersom jag misslyckades lite med att läsa releasedokumentet och fick gå ifrån kontoret mer med en känsla av epic fail än tillfredställelse.
Inte för att det hindrade mig från att god mat på Josefina tillsammans med Jonas, Johan och Tobbe, det gick alldeles utmärkt ändå. Jag vet inte om det var jag som var ovanligt hungrig, men grymt gott var det också. Speciellt den rostade potatisen. Jag behöver mer potatis i mitt liv.

Helt OK väder var det också...
Helt OK väder var det också…
Familj

Fred, kärlek och allmänt lyckorus

I fredags packade vi väskorna och drog till Borlänge för att spendera helgen på Peace & Love, som brukligt är den här tiden på året.
Dock inkvarterade vi oss hemma hos min kära mor eftersom vi är alldeles för gamla och bekväma av oss för att bo i tält.

Trots det hade vi en helt grym festivaltid, speciellt på fredagen. På en kväll fick jag se Timbuktu, Movits!, Petter, Mohammed Ali och Looptroop. De flesta dessutom med grymma gäster (Petter var överallt!).

Pris för bästa spelning går i min värld direkt till Mohammed Ali, inte bara för nostalgikänslan i en konsert på Cozmoz utan för stämningen från scen och de grymma gästerna. Alla var där, alla var grymma och jag kan fortsätta älska svensk hiphop.

Självklart var vi på Dylan (Bob, Prop var vi för trötta för tyvärr). Det var väl… kul att ha sett. Typ.

Sammanfattningsvis en underbar helg med många nya minnen för mig och Jonas. Det kommer jag leva på länge.

Blandat

Äntligen onsdag!

Onsdagar är de bästa dagarna, näst efter helgen. Inte nog med att halva veckan gått, det betyder dessutom allt som oftast att jag får gå upp skittidigt för att packa så jag kan åka till Uppsala efter jobbet. Så även idag. Först ska jag jobba duktigt, sen ska jag förhoppningsvis sitta på ett tåg (man vet ju aldrig med SJ) och sen ska jag kramas med den finaste i hela världen. Åh vad liten roll det spelar att jag måste gå upp skittidigt även imorgon så jag kan hinna med tåget klockan 07.00 (okristlig tid!). Pendla är bäst.

Värd all tågtid i världen
Värd all tågtid i världen