Familj

Gravid i vecka 33

Jaha, nu är jag sjukskriven. Var hos doktorn igår och fick svart på vitt att jag inte kan jobba. Så var det med det liksom. Tack för alla peppiga kommentarer jag fått! Jag börjar så sakteliga komma över den här känslan att jag är så löjlig som inte fixar jobbet.

Jag är rätt trött

Det har varit några jobbiga nätter ändå, men det är hundra gånger lättare att bara behöva bry sig om mig själv och familjen. Eftersom jag kan sova ikapp på dagen har vi sagt att jag tar alla vardagsnätter nu ifall Freja vaknar – vilket hon firade direkt med att ha några på rad där hon vaknat och vill sova med oss. Det i sig är ju mest bara mysigt, men det nya nu är att hon prompt ska ligga på min kudde och jag får inte ligga utanför henne utan i mitten av sängen. Hon är inte direkt van med sängkanter så då kan inte jag sova, för jag är rädd att hon ska ramla ur sängen.

Inatt har jag dock sovit, typ 8 timmar tror jag! Vaknade helt desorienterad och det kändes lite som första gången Freja sov länge och vi vaknade helt övertygade om att det hade hänt henne något.

Nya rutiner

Frågan är ju vad jag ska göra om jag ska vara hemma… Det mesta som jag vill göra orkar jag inte, typ gå på promenader eller fixa i förrådet. Jag orkar ungefär gå ett litet ärende i närområdet på dagen och sedan hämta Freja på eftermiddagen, sen säger ryggen stopp. Det behöver alltså vara lugna aktiviteter.

Jag är dock livrädd att jag ska gå ner mig totalt och bara ligga i sängen hela dagarna. Det vill jag verkligen inte, för jag vet hur dåligt jag mår av det. Så det första jag gjort är att bestämma att jag ska gå upp i rimlig tid varje morgon, duscha, sätta på mig riktiga kläder och göra mig iordning – även om jag inte ska någonstans. Det har faktiskt hjälpt en hel del. Sen har jag sett till att ha något inbokat varje dag. Jag har träffat en kompis två dagar i rad, och så har det varit läkarbesök och MVC. Utöver det så blir det mest att hänga på internet. Tänker att jag ska skriva en del här och lägga upp lite bilder på instagram, så det inte bara blir hjärndött konsumerande.

Förberedelser för bebis

Det är lite myrsteg framåt som gäller med förberedelserna. Det känns fortfarande för tidigt att börja plocka upp saker från förrådet, vi har sagt att vi väl gör det i början av mars nångång. Men vi har börjat diskutera kring hur vi löser det praktiska med barnvakt under förlossningen och förskola och allt sånt.

Vi har skrivit en lista med sånt som vi behöver prata om innan bebis kommer. Saker som hur vi ser till att jag får tid med Freja och Jonas får tid med bebisen och vi får tid för varandra och vi båda får lite egentid. Och hur vi gör med sömnen om jag ska amma. Med Freja flaskmatade vi, vilket gjorde det lätt att dela på nätterna. Nu skulle jag vilja amma, men då är jag rädd att jag inte kommer få sova någonting de första månaderna, och det känns väldigt tufft.

Kvar att köpa är en bärsjal i trikå och eventuellt en mjuklift till vagnen. Vill nog gärna kunna ta med bebis lätt utan att haka loss hela liggdelen, men det känns också lite overkill när vi kan köra in vagnen i hallen hemma och hen egentligen lika gärna kan sova där. Det är väl egentligen frågan hur mycket vi ska vara på andra ställen än hemma.

Hur mår ni andra som är gravida? Har ni kommit längre i förberedelserna – och vilket barn i ordningen väntar ni? Det är ju lite skillnad nu mot när vi väntade Freja och i stort sett hade allt klart flera månader i förväg.


Vi väntar en lillasyster till Freja, beräknad i slutet på mars 2017. Alla inlägg hittills om graviditeten finns samlade här: Gravid med andra barnet.

Familj

Gravid i vecka 32

Gravidhjärna. Det är ett stående skämt hos alla som är eller har varit gravida, att man blir helt dum i huvudet och ställer kaffekoppen i kylen och sånt. I mitt fall har det gått lite för långt nu dock – jag kan inte jobba längre.

Jag har glömt hur man programmerar

De senaste veckorna har det gått segare och segare på jobbet. Först kunde jag inte fokusera på samma sätt som jag brukar, och fick verkligen kämpa för att hålla koncentrationen på problemet jag försökte lösa. Sen märkte jag hur jag gradvis tappade tanken jag hade hela tiden. Har man inte ett jobb som liknar mitt kanske det inte låter så farligt, men mitt jobb funkar ju ungefär såhär: Why you shouldn’t interrupt a programmer.

När det blev ohållbart bad jag att få fokusera på ett projekt på heltid, istället för att jobba med tre olika saker parallellt. Jag antog att det skulle bli bättre då – men det blev snarare ännu tydligare då att jag inte lyckades leverera. Jaja, alla kan ha en dålig dag. Men det blev aldrig någon bra dag.

Det är tufft att inte få sova

Det är klart att man inte blir dum i huvudet bara för att man är gravid. Men en sak som däremot nästan ofelbart händer är att man sover sämre. Det gör ont att lägga sig i vissa ställningar. Det är tankar som snurrar – hoppas bebis mår bra, undrar hur förlossningen ska gå, har hen verkligen rört sig ordentligt idag, hur ska det gå att ha två barn? Och sen behöver man gå på toa tre-fyra gånger per natt också.

Och, i vårt fall, ett barn som redan finns och brukar vakna på nätterna utan annan anledning än att hon är snart två år och det är något som inte är som vanligt i familjedynamiken och hon har inte gått på förskolan så länge och det är mycket som händer i det lilla huvudet. Eller så vill hon ha välling. Eller nappen. Eller kaninen.

Det dåliga samvetet

Det är klart att hjärnan inte är på topp när man inte sover. Det är fullt förståeligt. Bara det att det sitter ju folk och väntar på att jag ska leverera på jobbet. Det är ingen annan som gör mina uppgifter om inte jag gör dem – de blir bara inte gjorda, och då blir inte kunden så glad. Inte kollegorna heller för den delen. Jag har varit på andra sidan av såna här situationer, det spelar ingen roll hur mycket empati man har – det är ändå sjukt frustrerande att inte kunna lita på att alla i teamet gör det de ska.

Så när jag har haft tid över på nätterna mellan allt vändande och alla toabesök och alla små barnfötter i näsan så har jag funderat på hur jag ska göra för att projektet inte ska bli lidande. Det hjälpte inte supermycket mot sömnbristen.

Stopp sa det bara

Nu i måndags tog det stopp. Jag har jobbat hemifrån en massa och skulle göra det igen. Och så tittade jag mig omkring på vårt kontor och såg alla grejer överallt och så bröt jag ihop för jag kunde inte tänka när det var så stökigt. Jonas var hemma och vabbade så jag hade någon att prata med, och efter lite diskussion insåg vi nog båda två att det inte var grejerna på skrivbordet som var problemet. Problemet var att jag inte kunde tänka. Punkt.

Det är inte en helt lätt insikt för någon som är van att klara av allt. Någon som har nästan hela självbilden i sin prestation. Någon som för tusan har en blogg om vardagseffektivitet…

Hade detta hänt för 5 år sedan hade jag nog låtit det gå mycket längre innan jag gjorde något. Jag har nog blivit visare med åldern dock, för när jag väl hade insett det här så fick det bara vara så. Jag ser ju vad som kommer hända om jag inte säger något och försöker köra på in i kaklet. Inget gott kommer av det.

Nu då?

Jag har sagt till jobbet att jag måste vara ledig nu. Bara sådär. Utan att fundera så mycket på vad mina chefer eller kollegor tycker om det, för börjar jag fundera på det så blir det nog inte så vilsamt alls det här. Jag har bokat en läkartid och hoppas på att kunna förklara ordentligt så att jag får bli sjukskriven. Det är ju också en utmaning, för jag är sjujäkla dålig på att vara tydlig med hur jag mår. Speciellt när jag inte mår så bra.

Igår när jag gick från jobbet gick jag och köpte en bok. Sen tog jag ett bad och läste. Sen lade jag mig i sängen och läste. Sen sov jag i 6 timmar, vilket nog är någon sorts årsbästa. Sen blev det idag och här sitter jag och är lite vilsen.

Nu ska jag försöka anpassa mig till den här nya verkligheten. Jag kommer behöva göra någonting, känna mig värdefull, för annars kommer jag må sämre. Så jag var noga med att klä på mig riktiga kläder nu på morgonen och ska försöka hitta något att göra som jag upplever som vettigt. Sen får vi väl se, tänker jag. Just nu är jag bara glad att jag ska få sova middag.

Gravid i vecka 32

 


Vi väntar en lillasyster till Freja, beräknad i slutet på mars 2017. Alla inlägg hittills om graviditeten finns samlade här: Gravid med andra barnet.

Graviditet

Gravid i vecka 27

Åh vad jag ångrar nu att jag inte bloggade när jag väntade Freja. Jag har ju haft bloggen hur länge som helst, men den blev lite lidande i några år där och det grämer mig nu. Det hade varit så himla intressant att kunna gå tillbaka och se hur jag mådde då.

Det enda jag har är några små anteckningar i ett dokument som jag skriver i till henne lite då och då, med reflektioner från hennes uppväxt. Där står det bara att hon ungefär nu hade börjat sparka ordentligt. Det är ju väldigt lugnande, att det var så med henne, för den här gången har jag ju hela tiden tyckt att jag känner så lite.

En av de få bilder jag har från när jag var gravid med Freja, tagen en månad och 10 dagar innan hon föddes.
En av de få bilder jag har från när jag var gravid med Freja, tagen en månad och 10 dagar innan hon föddes.

Hur som helst så fick jag till så att jag kunnat jobba hemifrån den här veckan. Det har verkligen varit guld värt. Jag får sova några timmar mer och jag behöver inte ta mig längre än till förskolan och Ica. Ryggen gör fortsatt ont och det är precis så jag klarar en arbetsdag, hämta på föris och laga middag, sen lägger den av.

Man ska ju passa på att njuta (haha) men det gör jag faktiskt lite just nu. Passar på när jag läst saga på kvällen att ta ett bad med en god bok – både för att det är så skönt för ryggen men också för att det är rätt nice med skumbad. Smörjer in mig med nån god kräm, försöker ha lite glamour i vardagen. Rätt vad det är står vi väl där annars tänker jag med ett litet skrikande knyte som inte alls tycker att mamma ska låsa in sig i badrummet på obestämd tid.

Vi har så smått börjat prata om de två mest pressande frågorna också – vad ska Freja göra när vi åker in på förlossningen och hur ska hon gå på förskolan när bebisen kommit. Än så länge har vi inte kommit fram till något direkt, men det känns skönt att åtminstone börjat fnula.

Och och, nu är det mindre än 100 dagar kvar! Tvåsiffrigt!

Berätta, hur mår ni andra som är gravida? Känns det bra inför julen? Vad har ni för krämpor?


Vi väntar en lillasyster till Freja, beräknad i slutet på mars 2017. Alla inlägg hittills om graviditeten finns samlade här: Gravid med andra barnet.

Graviditet

Gravid i vecka 26

Den här veckan har om möjligt varit sämre än förra veckan. Vi har varit hemma i stort sett hela veckan och passat runt en magsjuka mellan varandra. Så det har varit skoj. Det är en speciell känsla att må lite tjyvens och samtidigt ha någon som bökar runt inne i magen. För nu bökas det på riktigt, en hel del!

Jag ska till MVC imorgon och det ska bli intressant att kolla järnvärdet. Jag har väl inte riktigt varit superduktig med att ta Niferex nu de här veckorna vi varit sjuka, man faller ju lätt ur rutinerna när det inte är tider som behöver passas eller jobb att gå till.

Min vigselring har nog fått åka av permanent nu (eller ja, tills efter bebis kommer då). Vågar inte riskera att den ska fastna! Förlovningsringen får hänga kvar ett tag till. Den köpte vi när Freja var typ 2 månader, det var svinvarmt i butiken när vi provade och trots att jag redan tagit in den fyra storlekar så är den lite lite stor ändå, så den klarar sig nog.

Det är tufft att ta sig till jobbet. Jag har känt mig ganska pigg i kroppen, bortsett från sjukdomarna, men jag har insett att det är på grund av att jag har varit hemma. De få dagar jag lyckas ta mig in till stan är jag helt förstörd på kvällen. All styrka jag kan uppbåda går åt att hämta på förskolan, handla och laga mat och sedan är det liksom ingenting alls kvar. Nästa vecka är sista veckan innan jag ska vara ledig för jul och jag funderar starkt på att höra med samtliga projektledare om det går för sig att jag jobbar hemifrån hela veckan – misstänker att jag inte kommer orka annars.

Och så har jag insett att min mage är gigantisk! Jag var stor med Freja också så jag är inte superförvånad, men det blev väldigt tydligt på babyshowern i helgen där jag och föremålet för festen såg ungefär likadana ut, trots att hon är 10 veckor före mig. Det blir spännande att se hur det slutar.

Hur mår ni andra som är gravida? Är jag ensam om att vara skruttig?


Vi väntar en lillasyster till Freja, beräknad i slutet på mars 2017. Alla inlägg hittills om graviditeten finns samlade här: Gravid med andra barnet.

Graviditet

Gravid i vecka 25

Den här veckan har ju mest varit skräp. En dag på kontoret, en dålig jobbdag hemifrån och sedan sjuk. Tjoho liksom. Graviditetsmässigt mår jag rätt bra ändå, men nu är ryggontet konstant och något jag måste förhålla mig till.

Vi har fått omfördela ansvaret lite här hemma. Allt som innebär att böja sig eller lyfta får Jonas ta hand om. I gengäld ska jag ta över att slänga hushållssoporna och läsa saga för Freja varje kväll. Kanske inte ett helt rättvist byte man jag håller ju faktiskt på att tillverka en ny bebis till familjen, det räknas väl lite också.

Föräldrapenningen är registrerad såg jag när jag loggade in på Försäkringskassan senast. Det gör det ju genast ganska mycket verkligare. Tänk att vi snart ska vara lediga igen, jag hann ju knappt börja jobba ordentligt. Faktum är dock att jag ser fram emot det mycket mer den här gången, nu när jag vet hur det är. Ska bli kul att se om jag fortfarande tycker det mest ska bli mysigt när väl bebisen kommit.


Vi väntar en lillasyster till Freja, beräknad i slutet på mars 2017. Alla inlägg hittills om graviditeten finns samlade här: Gravid med andra barnet.

Graviditet

Gravid i vecka 24

Mest av allt önskar jag att jag fick gå till barnmorskan varje dag och kolla så allt är bra med liten därinne. Det är inte supermycket rörelser än även om de kan vara tydliga, så ibland kan jag drabbas av lite panik och tro att det inte står rätt till.

Järntabletterna hjälper fortfarande och jag har mycket mer ork nu. Dock har jag börjat få ont i ryggen, vilket suger eftersom det är svårt att bära runt på Freja. Kombinerat med att hon är en liten busunge som helst av allt springer iväg så fort hon ska klä på sig så blir det lite tufft.

Tror inte heller att Freja är superpepp på att hon ska få ett syskon. När vi försöker prata lite med henne om bebisen i magen så säger hon mest ”Nej, ingen lillasyster”. Så det bådar ju gott. Hoppas att de kommer överens till slut.

Jag tänker mycket på det, att ha flera barn, vara mamma till syskon. Jag har inga syskon själv så det är en helt ny värld på alla sätt och vis för mig. Undrar om jag kommer räcka till för båda barnen. Hoppas på att de ska tycka om varandra. Panikar över hur i hela friden vi ska lägga upp det här hemma så att alla orkar med. Precis alla jag har pratat med som har barn med samma åldersskillnad har sagt att ”Ja, första året var ju lite tufft”…

Det är tre jobbveckor kvar i år. Sen ska jag jobba två månader till och sedan är det dags att vara ledig. Det närmar sig! Efter årsskiftet känns det som läge att börja kolla vad vi har och vad som behöver köpa. Det ser jag fram emot, är förberedd på en enorm nostalgichock när vi ska plocka fram minikläderna som legat i en låda länge nu.


Vi väntar en lillasyster till Freja, beräknad i slutet på mars 2017. Alla inlägg hittills om graviditeten finns samlade här: Gravid med andra barnet.

Graviditet

Gravid i vecka 23

När allt känns som att det går segt och att det här aldrig kommer ta slut, då är det rätt trevligt att sätta sig och skriva de här inläggen. Det var ju typ igår jag skrev om förra veckan!

I slutet på förra veckan började jag ta Niferex eftersom jag hade lite dåliga järnvärden när jag var hos barnmorskan. Det känns faktiskt som att det har hjälpt en hel del! Jag är fortfarande trött, men det är inte den här förlamande tröttheten som jag hade innan. Nu är det mer ”vara gravid, jobba heltid, ha småbarn”-trötthet liksom. Vanlig. Hanterbar.

De senaste dagarna har jag också börjat känna bebisen på riktigt. Det här kan inte vara något annat. Mycket trevligt även om det är långt mellan gångerna hittills, nån gång om dagen sådär. Hade säkert märkt av mer om det inte var för att jag är någon annanstans i hjärnan hela tiden, väldigt lite tid att bara ligga och känna efter som jag gjorde med Freja.

Det är fortfarande 124 dagar kvar till beräknad ankomst, vilket känns som en smärre evighet. Jag har julledigheten som nästa milstolpe, om lite mer än en månad så får jag mysa med familjen en hel massa!


Vi väntar en lillasyster till Freja, beräknad i slutet på mars 2017. Alla inlägg hittills om graviditeten finns samlade här: Gravid med andra barnet.

Graviditet

Gravid i vecka 22

Allt gör ont. Typ. Det är som när man har gått mycket en dag och så är man trött i kroppen när man går och lägger sig men det är bättre på morgonen. Förutom att det inte är bättre på morgonen.

I måndags var jag hos barnmorskan. Jag fick lyssna på hjärtljuden, vilket var väldigt trevligt då jag fortfarande inte känner bebisen speciellt mycket. Nu hoppar det till ibland, men det skulle lika gärna kunna vara något annat. Jag fick också tillsägelse att börja äta järntabletter, men jag har ännu inte tagit tag i det. Det är inte min favoritgrej med att vara gravid.

Annars händer det väl inte så mycket just bebismässigt just nu. Vi väntar på att tiden ska gå mest, det känns för tidigt för att plocka fram några grejer eller köpa något. Jag försöker att låta kroppen vila, jobba hemifrån så mycket det går och ta det lugnt i största allmänhet. Inte heller det min favoritgrej, men jag måste om jag ska orka hela vägen. Snart är det jul i alla fall!


Vi väntar en lillasyster till Freja, beräknad i slutet på mars 2017. Alla inlägg hittills om graviditeten finns samlade här: Gravid med andra barnet.

Graviditet

Gravid i vecka 21

Yay, nu börjar sömnlösheten komma så smått. Har så himla svårt att somna om ifall jag vaknar på natten. Vaderna börjar bli ömma och fötterna börjar bli varma. Med Freja så fick jag så otroligt varma fötter och stackars Jonas som verkligen inte gillar fötter hjälpte mig varje kväll med att smörja och fixa med kylklampar och jag vet inte allt. Tänk vad fint om han kunde få slippa det den här gången.

Jag känner inte av några direkta rörelser än. Det hade ju gärna kunna få sätta igång nu så jag slipper noja så mycket. Däremot har jag skitont i ryggen, vad nu det ska vara bra för.

Nu är vi i alla fall halvvägs! Resten av tiden får gärna gå snabbt för jag är väldigt väldigt sugen på att träffa den här lilla krabaten.


Vi väntar en lillasyster till Freja, beräknad i slutet på mars 2017. Alla inlägg hittills om graviditeten finns samlade här: Gravid med andra barnet.

Familj

Gravid i vecka 20

Nu börjar de komma så smått, krämporna. Jag är ganska öm i ryggslutet och är inte så supersmidig längre på att sätta mig på golvet. Och igår så dök den upp – halsbrännan. Sämsta grejen. Det är inte så farligt än men jag tar ut lite av ömkandet i förväg.

Vi var på rutinutraljud i måndags och allt såg fint ut. Beräknad ankomst är framflyttad en dag, precis när jag hade lärt mig vilken dag jag byter vecka. Det såg ut som att det är liten lillasyster där inne, vilket är fantastiskt på alla sätt och vis förutom att vi inte kan enas om ett namn.

Vi har pratat föräldraledighet och kommit fram till ett litet annat upplägg den här gången, tror att det kommer bli toppen. Jag kommer vara hemma längre på heltid i början, så kör vi halvtid några månader och sedan är Jonas hemma på heltid. Det känns tryggare nu att vara hemma på heltid när jag vet hur fort tiden går i början.

Vi väntar en lillasyster till Freja, beräknad i slutet på mars 2017. Alla inlägg hittills om graviditeten finns samlade här: Gravid med andra barnet.