Texten nedan skrev jag när min yngsta var en 6 veckors bebis (våren 2017). Det var ganska tufft då, och sen blev det faktiskt lite värre, men till slut blev det bättre igen. Hang in there, om du också tycker att det är lite tufft just nu.
Vi tuffar på här hemma med våra två barn, en tvååring och en 6 veckors bebis. För mig i varje fall så är det verkligen bara barn barn barn hela tiden, jag har knappt pratat med någon annan vuxen på flera veckor. Jag längtar så otroligt mycket tills det blir lite mer rutiner, och ännu mer tills jag börjar jobba igen och får vara lite Carin och inte bara mamma. Såhär ser våra dagar ut just nu:
Morgon med en 6 veckors bebis
Någon gång mellan 04:30 och 06:00 tycker Ellen (6 veckors bebisen) att det är morgon, och då har hon sin första vakna period för dagen. Jag är inte superpepp på att starta min dag då, så vi brukar mest sitta lite i sängen och titta på varandra. Ibland sätter jag på TV:n för att inte somna. 06:00 ringer Jonas klocka, och då är det hans tur att snacka lite strunt med Ellen medan jag duschar.
När jag tagit en snabb dusch så gör Jonas sig klar för att åka till jobbet. Ibland vaknar Freja (tvååringen) någon gång under den här tiden, ibland sover hon längre och vaknar inte förrän efter Jonas har åkt. När hon vaknat är det frukost och kläder som gäller så att vi kan komma iväg till förskolan. Nu har jag fått rutin på att ha med två barn till förskolan och blir inte lika stressad av det. Däremot blir Freja väldigt ledsen vissa dagar, fast det har blivit lite bättre och nu verkar hon mest bli ledsen för att det ska vara så, eller hur man ska säga. Det känns inte riktigt som att hon menar det.
Mellantiden
När det bara är jag och Ellen så försöker jag se till att hon får så fullt fokus det bara går. Hon blir liksom lite eftersatt annars under dagen. Just handlar det mycket om att se till att hon kan sova när hon är trött. Om vi bara är hemma så går det oftast toppen, när vi är iväg på något så kan det gå lite hur som helst. När jag var inne på kontoret för mitt lönesamtal sov hon ingenting att tala om från att hon vaknade vid 04:30 tills vi kom hem från stan vid 12:30. Då var hon inte superglad. Inte glad alls faktiskt.
När hon är vaken så roar vi oss på lite olika sätt. Jag brukar köra en sångstund, någon gång tittar vi i en bok och så leker vi på golvet så hon får träna nacken. Vi gör ungefär det som står på listan med saker man leka med en bebis som jag skrev för ett tag sedan. 6 veckors-bebisar är inte så himla spännande.
Eftermiddag och kväll
Vid 14:50 packar jag ned Ellen i vagnen och så går vi och hämtar Freja. Sen är det någon timme att slå ihjäl innan Jonas kommer hem, och då kanske vi går och handlar eller bara går hem och leker. Runt 17:00 är Jonas hemma och då är det dags att laga mat. Jag gör gärna det, för jag tänker mig att jag ska få vara ifred i köket. Det händer typ aldrig dock. Freja tycker det är alldeles för kul att laga mat för att lämna kocken ensam.
Efter maten börjar läggningskaoset. Freja verkligen vägrar somna på kvällarna, och vi håller på och experimenterar för att se om vi kan få bukt med det. Vi har kortat hennes middagsvila. Vi har senarelagt hennes sovtid. Hon har fått en ny säng. Än så länge har inget gett något resultat. Det enda som hänt är att någon vuxen (oftast Jonas) måste vara i rummet med henne tills hon somnar, eftersom hon kan gå ur sängen själv nu. Så det var ju lite av ett bakslag.
Som en motvikt så har det blivit mycket lättare att ta hand om Ellen på kvällen (haha, rim!). Vi har köpt en babygunga som hon trivs bra att sitta och gunga i, så hon får göra det medan jag återställer lägenheten till beboeligt skick. Sen sådär runt 20:00 är jag helt slut och vill helst sova, men det förutsätter ju att Ellen somnat eftersom Jonas är upptagen med Freja. Så hur det blir med det beror lite på, liksom.
Natt med en 6 veckors bebis
Någon gång somnar vi i varje fall allihop. Och sedan vaknar jag och Ellen igen, nästan på en gång. Hon brukar vakna runt midnatt och vilja ha en flaska. Sedan beror det på hur trött jag är om jag lyckas få henne att somna om själv eller om hon sover nästa pass på mig. Oftast orkar jag liksom inte, så jag stödjer upp med amningskudden under mina armar och så får hon ligga i min famn och sova. Det känns ändå relativt säkert, men sömnkvaliteten för mig blir ju rätt lidande om man säger så.
Sedan brukar det bli att hon vaknar en gång till runt 04:00. Då orkar jag oftast hålla ögonen öppna tillräckligt länge för att hålla henne tills hon somnar och sedan lägga henne i nestet. Där sover hon sedan tills hon vaknar för morgonen, och så börjar det om igen.
Enligt min Fitbit så är min natt ungefär 6 timmar lång, varav runt 1 timme är vaken tid. Att jag är något trött är en underdrift. Men det kan jag faktiskt leva med, det som är tuffast är att det känns som att det finns noll tid att göra något annat. Av allt jag vill göra så är det att hålla bloggen uppdaterad som funkar någotsånär. Vilket är en himla tur, för om jag inte hade någonstans att få formulera vad som pågår i mitt huvud så hade jag garanterat blivit galen.