Efter en lång resdag är vi hemma igen nu. Phew. Freja blev inte sjuk (peppar peppar) och vattkoppsfallet verkar vara falskt alarm. Vet inte vem i familjen som är gladast över att vara hemma, det är nog jämnt lopp.
Freja blev helt till sig när vi kommit hem och ätit middag, hon kröp in i sitt rum och kramade sina gosedjur och var jätteglad. Nu har hon badat och somnat sött i sin egen säng.
Jag har tagit världens längsta dusch, tvättat håret, målat om mina stackars naglar som höll på att gå i tusen bitar och nu ska jag ta tag i lite andra grejer innan vi kryper i säng. Det är en väldig tur att jag inte lever ett speciellt händelserikt liv, jag blir lite trasig av att inte kunna vara hemma och följa mina rutiner. Nu hade jag ändå med mig allt som jag behövde för att kunna göra som vanligt men det sket sig på en gång. Jag har ätit alldeles för dåligt, jag har sprungit en halv gång, jag har inte följt upp nånting i Habitbull och jag har inte en enda gång skrivit i min bok som jag brukar avsluta kvällen med. Men vet ni vad? Det är ju det som är semester.
Men nu längtar jag efter att få komma in i rutinerna igen. Imorgon ska Freja hänga med sin farmor och vi ska komma ifatt med allt jobb som blivit liggande medan vi lekt i snön och umgåtts med släkten. Och ikväll ska vi bara njuta av att vara hemma.
