Det är fortsatt lite dåligt humör här hemma på både barnet och mamman. Freja har verkligen hittat sin egna vilja nu och är tydlig med om hon inte är nöjd. Det är inte alltid så himla tydligt hur hon tycker det ska vara istället dock. Så det är skoj.
Lite grann sådär i vågor så sköljer bröllopsstressen över mig. Vet inte riktigt varför eftersom jag ändå tycker vi är i rätt bra fas med planeringen. Men det är så många lösa trådar fortfarande och det är verkligen en träning i tålamod. Jag ska i varje fall inte byta karriär till bröllopsplanerare, det är ett som är säkert.
Och så känner jag mig lite efter jobbmässigt också. Jag vill så gärna att vi ska bli klara med det här projektet och vill bidra så mycket som möjligt, men tiden springer liksom ifrån mig. Timmarna när Freja sover på dagen behöver jag för att ladda om inför eftermiddagen, och kvällarna försvinner hela tiden också. Även detta är en träning: Det går väldigt dåligt att jobba när man ska vara ledig, oavsett hur mycket man vill.
I eftermiddag får vi i alla fall sällskap som är på väg hit as we speak. Och fördelen med att vara 30 år istället för 1 är att jag vet att humöret kommer och går så världen behöver inte rämna bara för att jag inte orkar att jag vill just nu. Imorgon är en annan dag.
