Såhär i utvecklingssamtalstider blir det lätt att jag börjar fundera på vart jag vill med min karriär egentligen. Hur kul det än är att koda så tror jag inte att det är vad jag vill göra resten av livet. I alla fall inte bara det.
På AW med en klok vän så spånade vi lite kring vad jag annars skulle kunna göra. Hon kom med lite nytt perspektiv och jag gick hem med nya idéer.
Egentligen. Egentligen så tycker jag ju att det roligaste som finns är att strukturera och organisera. Styra upp, undanröja hinder. Helst egentligen inte synas så mycket utan bara vara spindeln i nätet och se till att briljanta personer får tid att vara briljanta istället för att hålla på med en massa administrativt krafs. Hade pengar eller det faktum att yrket inte riktigt verkar finnas längre inte varit något problem så hade jag nog blivit en grym sekreterare. Det finns ju roller i IT-branschen där man skulle kunna jobba med sånt. Det är något att tänka vidare på och kanske det mest uppenbara.
Det är också sjukt roligt att lära mig nya saker. Vilka saker som helst. Tror också att jag kan vara rätt pedagogisk när det krävs. Kan man jobba med det? Utan att vara lärare? Sätta sig in i olika saker och kanske koka ned till en begriplig presentation eller sammanfattning?
Helst ska det ju också vara flexibelt både vad gäller plats och tid. Mitt drömjobb är och förblir en arbetsplats där man får en lista varje vecka med saker som ska klaras av under veckan, och när man är klar så är man klar, strunt samma hur mycket tid man lagt.
När jag känner efter så tycker jag det är extremt stressande att inte ha något direkt karriärsmål att sträva mot just nu. Det känns lite som att jag bara hänger på utan riktning. Förhoppningvis blir jag klokare efter veckans utvecklingssamtal.
Vilse i jobbpannkakan.