Ikväll ramlade Freja och bet sig i läppen så det började blöda. Fy tusan vilken hemsk känsla innan vi lyckades lokalisera var blodet kom ifrån. Var helt övertygad om att hon slagit ut någon av sina surt förvärvade små tänder. Urk, det var bättre när hon inte gick. Nu den segaste veckan har hon börjat knata runt och det är ju såklart skoj men också läskigt. Mitt barn. Hon är ingen bebis längre.
Jag har spenderat dagen med att preppa mat inför veckan. Har försökt att förbereda ännu lite mer den här gången och ska fixa nån paj imorgon tänkte jag som vi kan frysa in och ta fram senare i veckan. Framöver är målet att också förbereda lunch till mig själv de dagar jag jobbar. Sjukt att jag blivit så intresserad av detta med mat, det trodde jag aldrig.