Nu är dags. Idag smäller det. Precis innan jag vaknade drömde jag att jag var tvungen att sjukskriva mig från jobbet för att det förväntades att jag skulle programmera saker som inte går att programmera. Var ganska lättad när jag vaknade i det ljusa fina hotellrummet och kom ihåg var jag var.
De har fantastisk hotellfrukost här som jag sett fram emot så. Lyckades få i mig två melonskivor och en halv tallrik yoghurt…
Nu försöker jag lista ut vad det är meningen att jag ska göra fram till 11 då Denice kommer hit. Vi är 6-7 tjejer som ska hänga här på rummet medan jag fixar mig, det känns väldigt bra att jag har bett dem komma hit för jag behöver ha folk omkring mig märker jag.
I väntan på dem lyssnar jag på nostalgimusik, tittar ut genom fönstret på Falun och minns tillbaka till när jag växte upp här. Det känns som en annan livstid. Snart 10 år sedan nu som jag flyttade härifrån.
Kollar jobbmailen och blir rörd av mina fina kollegor som kommit ihåg mig i veckobrevet och önskar mig lycka till.
Idag blir en bra dag.
