Så var första jobbdagen till ända och jag tycks ha överlevt. Jag har till och med lyckats åstadkomma något produktivt! När dagen var slut kastade jag mig på tåget och sedan cykeln för att komma hem till Freja – som det inte gick någon nöd på alls. Hon hade lekt med farmor hela eftermiddagen och märkte knappt att jag kom hem. Det räknar jag som en win i min bok.
Efter en ganska odramatisk läggning sitter jag och impulshandlar höstskor och ryggsäck, googlar på bättre cyklar för transport till pendeln och väntar på att klockan ska bli åtminstone 21 så det går att lägga sig utan att skämmas. Imorgon blir min första morgon då jag ska ensam göra både mig och Freja klar för dagen och förhoppningsvis komma iväg i tid. Jag är inte odelat optimistisk.
Jag drömmer om en sån cykel jag hade förr om åren, en sån man kan sitta rak i ryggen på. Med cykelkorg. Den vi har nu är ju snabb och så men det känns så skevt att sitta på den där sportiga hojen iförd jobbkläder, man måste liksom vara träningsklädd för att det ska kännas bra.