Såhär i löningstider tänkte jag att vi skulle prata lite ekonomi. Jag har alltid varit sämst på att hålla i pengar, till min väldigt ekonomiska moders stora förtret. Jag är liksom lite för impulsiv…
Nu är jag dock vuxen och när jag började jobba på riktigt kände jag att jag fick lov att skärpa mig på den fronten. Så jag gjorde allt det där tråkiga – en budget för varje månad, ett excelark med alla räkningar fint summerade så det var koll på utgifterna, pensionssparande och vanligt sparande och så där. Så gick det en vecka efter löning och jag hade gjort av med alla pengar som var över på en massa grejer jag aldrig använde ändå.
Det höll ju inte riktigt heller, även om det var bättre. Men det vore ju liksom kul att ha lite pengar kvar till mat och sånt också. Så då gjorde jag mig en metod. Eller ska man vara ärlig så snodde jag en metod från jobbet. Jag kallar den shopping-Scrum.
1. Gör en lista
Skapa en excelfil eller något sådant där du ska skriva upp alla saker du vill köpa. Den här listan ska vara i prioriteringsordning, med viktigast högst upp och ingenting som är lika viktigt som något annat. Allt ska ha sin plats i prioriteringen.
2. Det svåra steget
När du kommer på något du vill köpa, spring iväg och köp den på en gång skriv upp det på listan.
3. Jobba med listan
Så ofta du vill, öppna din lista och jobba med den. Prioritera om. Kolla priser, undersök bästa modellen, sukta efter den allra dyraste varianten.
4. Löningsdags!
När lönen kommit in på kontot: Ta hand om alla utgifter först. Gör en budget för de kvarvarande pengarna. Ta reda på hur mycket du faktiskt kan spendera på shopping den kommande månaden.
5. Planera månadens shopping
Börja uppifrån i listan och markera alla saker som ryms i din budget. Spring iväg och köp! Yay! Shopping!
6. Repetera
Börja om på steg 2.
Varför funkar det här?
Det finns ju en väldigt uppenbar fördel här – det går inte att göra av med mer pengar än jag har. Det var liksom huvudsyftet.
Men sen har det uppstått några andra trevliga sidoeffekter också:
- I och med att shopping bara sker en gång i månaden har jag tid på mig att undersöka det bästa alternativet.
- Att tvingas prioritera gör att jag väljer bort en hel del saker som visade sig inte vara livsnödvändiga när de ställdes mot det andra på listan. Det är faktiskt fascinerande att se hur jag själv fungerar: Allt nytt jag kommer på går direkt in på topplacering, för att sedan sakta men säkert dala nedåt ju längre tid det går.
- När det som nu börjar lacka mot jul och födelsedag, har jag en helt färdig önskelista att vidarebefordra till de som är intresserade av den (dvs min man, om jag har tur).
Tänk va, att man kan lösa alla problem i hela världen genom att skriva en prioriterad lista.
