Gravid i vecka 23

    När allt känns som att det går segt och att det här aldrig kommer ta slut, då är det rätt trevligt att sätta sig och skriva de här inläggen. Det var ju typ igår jag skrev om förra veckan!

    I slutet på förra veckan började jag ta Niferex eftersom jag hade lite dåliga järnvärden när jag var hos barnmorskan. Det känns faktiskt som att det har hjälpt en hel del! Jag är fortfarande trött, men det är inte den här förlamande tröttheten som jag hade innan. Nu är det mer ”vara gravid, jobba heltid, ha småbarn”-trötthet liksom. Vanlig. Hanterbar.

    De senaste dagarna har jag också börjat känna bebisen på riktigt. Det här kan inte vara något annat. Mycket trevligt även om det är långt mellan gångerna hittills, nån gång om dagen sådär. Hade säkert märkt av mer om det inte var för att jag är någon annanstans i hjärnan hela tiden, väldigt lite tid att bara ligga och känna efter som jag gjorde med Freja.

    Det är fortfarande 124 dagar kvar till beräknad ankomst, vilket känns som en smärre evighet. Jag har julledigheten som nästa milstolpe, om lite mer än en månad så får jag mysa med familjen en hel massa!


    Vi väntar en lillasyster till Freja, beräknad i slutet på mars 2017. Alla inlägg hittills om graviditeten finns samlade här: Gravid med andra barnet.