Dela på föräldraledigheten

Vi har sån tur, jag och Jonas, att vi har möjlighet att dela på föräldraledigheten på det sätt som passar bäst för oss, utan att behöva oroa oss för ekonomi eller osjyssta arbetsgivare.

Med Freja så innebar det följande: Vi var hemma tillsammans den första månaden (Jonas tog ut semester utöver de 10 dagarna). Sedan var jag hemma på heltid i två månader, för att återhämta mig från graviditet och förlossning. Efter det jobbade vi halvtid båda två fram till att Freja började på förskolan när hon var lite över 1,5 år gammal.

Jobbet delade vi upp så att Jonas jobbade måndag, tisdag och varannan onsdag – och jag jobbade följaktligen de andra dagarna. Jag tyckte det var ett fantastiskt sätt att lägga upp det på, även om vi kommer göra några justeringar nu inför bebis nummer 2.

Den största fördelen med att dela på föräldraledigheten såhär är att vi fått det bästa av allt båda två: Bebismys, lek med ett större barn, jobb och vuxenkontakt. Den största nackdelen är att det blev väldigt lång kalendertid som vi ”gick på halvfart” på jobbet båda två.

När Freja föddes var livrädd för att vara hemma själv med henne. Jag mår inte bra om jag inte känner att jag åstadkommer något, och det finns inte speciellt mycket saker att åstadkomma med en liten bebis. Det var svårt att tänka längre än att hon skulle vara en liten skrikande bebis för alltid och det var mycket därför jag gärna ville komma tillbaka till jobbet snabbt.

Nu när vi har gjort det här en gång vet jag att tiden går ganska snabbt ändå. Därför har vi bestämt ett litet annat upplägg nu när lillsyster föds i mars: Hemma tillsammans första månaden, sen är jag hemma på heltid i 6 månader, 50% några månader, och så är Jonas hemma det sista halvåret.

Fick jag drömma, så skulle vi ha jobb som tillät att vi jobbade halva dagar, men det funkar inte med de pendlingsavstånd vi har nu. Det hade annars varit ultimat.

Hur har ni gjort i er familj?

En liten pytte-Freja när hon fortfarande ville sova på mig. Det var rätt fint att vara ledig.