Idag är jag så trött att det gör ont i ögonen. Jonas fyllde år igår, och vi skulle gå på kvartersrestaurangen med några kompisar. Men, när jag hade hämtat Freja på förskolan var hon så himla kinkig och omedgörlig, trots att hon har varit taggad hela veckan. Och precis när Jonas klev innanför dörren och vi skulle gå iväg så insåg vi att hon hade feber.
Så vi styrde om födelsedagsmiddagen till hämtpizza. Sen skulle Freja prompt sova i vår säng, och man kan ju faktiskt inte neka ett ynkligt barn att sova med sina föräldrar. Så jag nattade henne där och gick och lade mig tidigt för jag tänkte att det kanske skulle bli lite jobbigt på natten. Inte för att jag kunde sova – jag låg vaken till ett någonting och kunde inte få ro i kroppen.
Sen somnade jag precis – då vaknade Freja. Hon fick välling och febernedsättande och kunde till slut somna om. Jag med, till slut. Vid fyra vet jag att var vaken, så någon gång efter det. Och så vaknar jag såklart pigg som en lärka klockan sju. Vad är det med mig??? Det finns ingen som helst vits att vakna innan barnet, hör du det kroppen?
När familen väl också hade vaknat till liv så gjorde vi pannkakor och styrde om dagen. Freja har mått bättre, men vi vill ändå inte att hon ska sova hos sin farfar inatt som egentligen var planerat. Däremot har hon fått åka dit en stund på eftermiddagen, och Jonas har dragit iväg på en välförtjänt TV-spelskväll.
Nu ska jag snart hämta hem busungen så hon får sova, och sen ska jag väl gå och lägga mig antar jag. Planen var egentligen att rensa bland mina kläder och köra lite skovård, men det har jag liksom inte orkat speciellt mycket av. Tur att det är en dag imorgon också.