En vanlig dag under sjukskrivningen

Nu är det väl snart slut, hoppas jag, det här limbotillståndet som uppstod när jag blev sjukskriven i slutet av januari. Jag har känt mig ganska vilsen de här månaderna, har inte riktigt vetat vad jag ska göra med mig själv. Världen har ju liksom fortsatt därute och här har jag suttit och egentligen inte haft något riktigt syfte.

Några små rutiner har jag i alla fall lagt mig till med, och det tror jag har varit väldigt viktigt för att inte deppa ihop helt. Ungefär såhär ser en vanlig dag ut just nu:

En bra start

Gå upp med Jonas och Freja (inte av fri vilja utan för att Freja bestämt att det för tillfället bara är jag som kan klä på henne till förskolan). När de har gett sig av så tar jag en dusch, klär på mig och äter frukost framför datorn.

En grej jag hållit på är att se till att ta på mig vanliga kläder och sminka mig. Jag har hört det tipset så många gånger men aldrig riktigt testat ordentligt – det gör faktiskt skillnad. Det känns lite piggare och roligare då.

Hade jag inte varit så trött i kroppen så hade jag kunnat få mängder med grejer gjorda, men jag har fått begränsa mig väldigt och på köpet skaffat mig en ny taktik som jag tror jag kommer fortsätta med. Efter frukost öppnar jag Todoist och väljer ut en sak som är den absolut viktigaste att klara av varje dag. Utöver det väljer jag 2 saker som är lite lägre prio, och två till som är prio 3.

Så fort som möjligt ser jag till att göra den där allra viktigaste saken. Många dagar har jag inte orkat mer än så, men eftersom det var det enda som var superviktigt så har det känts OK ändå. Jag har nått dagens mål liksom. Andra dagar har jag gjort alla 5 som jag valt ut, och ytterligare någon dag har jag klarat av mer än så.

Resten av ensamtiden

Det blir ganska mycket tid över, och då försöker jag att alternera mellan de två saker jag orkar – sitta vid datorn och sitta i soffan. 25 minuter vid datorn (enligt Pomodoro) och sedan ett avsnitt serie i soffan med ett stickningsprojekt. På det sättet kan man slå ihjäl ganska många timmar.

I början hade jag som mål att försöka komma iväg hemifrån någon gång varje dag. Jag har ju flera kompisar som är föräldralediga och jag tänkte mig att jag skulle hänga hos dem och fika. Och lite sånt har det blivit, men långt ifrån varje dag. Jag har inte orkat. Jag behöver sitta still och slippa prata med någon, för att förbereda mig inför dagens enda måste: hämta på förskolan.

Eftermiddag/kväll

Vi har ungefär 3 minuters promenad till förskolan. Sen är det 3 minuter till affären och 3 minuter hem därifrån (behöver jag nämna att vi är rätt nöjda med läget på vårt boende?). Den vändan går jag varje dag – hämta Freja, har henne i vagnen till affären, hämtar posten i porten på vägen hem. När vi kommer hem fixar jag nån frukt till henne och så sitter vi i soffan och tittar på TV den halvtimmen som är kvar innan Jonas kommit hem från jobbet.

Ungefär så mycket har jag orkat, sedan checkar jag liksom ut för dagen, både fysiskt och psykiskt. Det är så glamouröst att vara höggravid. Vilken himla himla tur att Jonas finns, och att Freja är så snäll, och att vi har sån ordning på tillvaron att det liksom inte behövs mer av mig.

När Freja somnat för kvällen så kollar vi ett avsnitt av någon serie tillsammans och sedan går jag och lägger mig, oftast innan 21.

Så, en helt vanlig tråkig dag i mitt liv just nu. Med tanke på hur lätt jag har för att bli helt försoffad så tycker jag ändå att det blivit rätt bra, även om jag såklart hoppas att energin återvänder snart så att jag kan bli lite mer mig själv igen.

Vad gör ni andra som är hemma om dagarna?

2 kommentarer till “En vanlig dag under sjukskrivningen”

  1. Jag försöker att alltid göra så, klä på mig vettiga kläder och liksom fixa mig när jag behöver bli lite extra pigg. Tycker det fungerar alldeles utmärkt många gånger! 🙂 Det får ju inte tröttheten att försvinna helt och hållet, men det hjälper liksom till med lite ny energi. Kram!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *