Gravid i vecka 38

Jag trodde aldrig dagen skulle komma, men nu är det ofrånkomligen mars. Det ska mycket till för att det inte ska bli den här månaden lillasyster kommer. Och som jag längtar.

Hur kan jag vara så lugn?

Jag borde vara stressad nu, för vi har en del kvar att göra och framförallt diskutera. Typ exakt hur vi gör med Freja under förlossningen, hur vi lägger upp tiden när vi kommer hem och såna saker. Vi skulle kanske ta upp liggdelen till vagnen och kolla så att allt finns och funkar. Vi borde definitivt åka och hämta det bedside crib vi ska låna. Kanske prova att knyta bärsjalen och kolla att mjukliften jag köpte passar i vagnen.

Men faktum är att jag inte ens kan tvinga mig till att oroa mig över de grejerna. Kanske är det för att jag är så trött att jag inte orkar? Eller är det verkligen såhär stor skillnad när det är andra barnet? Jag är nämligen helt övertygad om att allt kommer lösa sig på något vis (här går det bra att fundera över om någon gjort en lobotomi eller liknande på mig, extremt olikt mig).

Krämporna

Idag skulle jag egentligen haft min första lediga dag från jobbet. Det är nästan lite synd att jag blev sjukskriven tidigare, för det hade varit väldigt intressant att se om jag hade orkat rent fysiskt att jobba såhär länge. Nu gör jag möjligen ett litet ärende med bilen på dagen, och sen går jag den lilla svängen till förskolan och hem igen via affären på eftermiddagen och det räcker för att jag ska känna mig helt paj i ben och rygg.

Däremot känner jag väldigt förskonad från de flesta andra problem man kan ha. Både jag och Jonas minns från förra gången hur han fick gå upp på natten och hämta frysklampar för att kyla ned mina varma fötter, och jag hade graviditetsklåda som var ungefär det värsta jag varit med om. Nu är det inget alls sånt och jag undrar om jag kanske kommer slippa helt? Det hade ju varit grymt.

Sömnen

Tänk förr om åren när jag kunde gå och lägga mig på kvällen och vara 99% säker på att jag skulle få sova tills klockan ringde på morgonen. Det känns så långt borta nu så det är skrattretande. Freja sover mycket bättre på nätterna nu, men någon natt ibland har vi en sån där bråknatt då hon ska vara vaken och arg på allting. Och även om det inte är en sådan natt så måste jag alltid gå upp minst en gång för att leta på en napp eller en kanin eller ett par strumpor. Och skulle det mot förmodan inte behövas så vaknar jag av mig själv senast kl 04 för det är så länge jag kan sova utan att behöva gå på toa.

Och till det tänkte vi alltså att vi skulle lägga till en bebis? Lite oklart just nu varför vi tyckte det var en bra idé. En liten tröst i sammanhanget är väl att det kommer vara ganska tätt mellan barnen vilket rimligen borde betyda att det är kortare tid tills de börjar sova hela nätterna båda två. Som mest är det väl 12-13 år dit tänker jag.

Vi väntar en lillasyster till Freja, beräknad i slutet på mars 2017. Alla inlägg hittills om graviditeten finns samlade här: Gravid med andra barnet.