Bu. Jag hade ju hoppats att jag skulle slippa skriva det här inlägget. Igår var det beräknad ankomstdag för bebis, och det hände…inte ett smack. Idag bjuds det inte heller på någon förlossning vad det verkar.
Det är så himla skumt att gå runt och vänta. Med Freja började ju värkarna på beräknad dag så jag hann liksom aldrig gå över, och nu vet vi inte riktigt vad vi ska göra. Jonas och Freja försöker roa sig bäst de kan med olika ärenden och projekt. Jag mest bara vilar, typ. Stickar på min filt. Känner efter en massa, och börjar hoppas så fort det bubblar till lite i magen.
En fördel är att jag är väldigt utvilad. Nu när jag inte behöver göra något direkt ansträngande så sover jag väldigt bra, vaknar bara max 2 gånger per natt. Och Freja har haft den goda smaken att börja sova till sju-halv åtta.
Det är lite för mycket tid till att tänka dock, kan jag tycka. Jag hinner liksom fundera på allt som kan gå fel. Undra över vad tusan vi gett oss in på som ska ha två barn, jag vet inte hur man tar hand om två! Oroa mig lite för att Jonas inte ska kunna gå sin kurs som han har inplanerad i början av april. Tänka att det nog är på låtsas och att det aldrig kommer komma nån bebis.
Var snäll och kom nu lillasyster! Vi är rätt många som längtar efter dig nu. Det går bra när som helst.
Vi väntar en lillasyster till Freja, beräknad i slutet på mars 2017. Alla inlägg hittills om graviditeten finns samlade här: Gravid med andra barnet.
Jobbigt att bara vänta! Håller en tumme att väntan snart är över!
Tack!
De 10 dagarna jag gick över blev kusligt långa, ett tag inbillade jag mig att förlossningen aldrig skulle starta. Hoppas att det kommer igång snart! Är så förväntansfull på att se underverkat! Och hoppas förlossningen går bra när den än startar 🙂
Snälla låt det inte gå 10 dagar! Kusligt långa, precis så känns det. Och så besvikelsen när jag vaknar varje morgon…
Kommentarer är stängda.