Hur blev det föräldrarnas fel att förskolan är underbemannad?

Så tar vi ännu en sväng med den här diskussionen. Ännu en debattartikel som ställer sig frågan varför vi väljer att skaffa barn om vi inte vill vara med dem. Ännu en dömande person som tar sig rätten att klanka ned på andras föräldraskap.

Jag har försökt skriva något om det här flera gånger, men inser att det varit svårt därför att jag har två olika tankar som inte går att få ihop i samma inlägg. Därför tar jag och delar upp dem på två dagar så att jag kanske kan komma hela vägen till poängen nån gång.

Det första jag undrar över är det här: Varför är det föräldrarnas fel att förskolan inte fungerar? Varför hamnar påhoppen där? Är inte det helt absurt?

För jag vet inte med er, men jag har i alla fall inte fått vara med och bestämma vare sig hur många föräldradagar vi ska få eller vilka regler som ska gälla för förskolan. Jo såklart, indirekt har jag fått vara med eftersom jag har rösträtt och kan påverka på det sättet, men vi har ju inte precis direktdemokrati i det här landet.

Mitt bidrag till samhället här är att jag och min man fick ett barn. Innan hon kom läste vi på om hur föräldrapenningen fungerar (vi får 480 dagar per barn, vilket är extremt generöst). När dagarna började ta slut och vi behövde börja jobba igen så gick vi in på vår kommuns hemsida och lärde oss om vilka regler som gäller för förskolan i vår kommun. Sen följde vi de reglerna till punkt och pricka. Och nu är det av någon outgrundlig anledning vi som också måste ta ansvar för arbetsmiljön på förskolan?!

Vilken annan samhällsfunktion fungerar så? Varför hör vi aldrig något av följande?

– Varför blir folk sjuka när det är personalbrist i vården?
– Varför åker alla kollektivt när det är så trångt på bussen?
– Förvisso är ju tandläkaren öppen 8-17 men jag tycker ändå att man ska gå dit mellan 10-13 för att underlätta för tandhygienisterna.

Vi hör inget av det eftersom det är ett märkligt sätt att resonera på. De allra flesta föräldrar har inte varit inblandande alls i de beslut som tas kring föräldraledighet och förskoleregler. De har sina arbetstider och verkligheter att förhålla sig till och planerar livet därefter, hela tiden med varierande grad av dåligt samvete eftersom de inte varje sekund hela dagen har fokus på sina barn.

Rikta kritiken dit den hör hemma istället, lägg av med att skuldbelägga mig och min familj. Vi gör så gott vi kan med de förutsättningar vi har.

1 kommentar till “Hur blev det föräldrarnas fel att förskolan är underbemannad?”

  1. F – n Carin vad du är bra!
    Du har helt rätt så höj din röst på föräldramöten o i de andra forum du är aktiv i!
    För längesedan – då min äldste son som snart fyller 50 var det bara mina skol/arbetstider som räknades! De menade att jag skulle ta med mig mina barn – då 2 stycken när jag handlade, för det var bara min aktiva tid som räknades!
    Att vi alla hade mått bättre av att jag fick köpa maten i lugn o ro i stället för att stressa med 2 småkillar var det ingen som brydde sig om!
    Jag trodde att vi kommit längre idag – vilken unge vill inte ha sin förälders hela uppmärksamhet efter förskolan, hur bra den än är?
    Sen finns det ju avarter av allting! Föräldrar som har sina barn så länge som möjligt av sina egna skäl! Men jag tror de är i minoritet!
    Men Carin, höj din röst o starta en diskussion! Det behövs kvinnor som du – och pappor!män som din!
    Kämpa på o lycka till med med nya bebise!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *